Det var i den så kallade grotta 4 som man fann tiotusentals fragment av både bibelmanuskript och Qumrangruppens egna skrifter. Det tog forskarna tiotals år att sammanställa dessa fragment.
De två finländarna hävdar att den religion som utövades i Qumran var en blandning av judendom, soldyrkan och hellenistisk mysteriereligion. Forskarparet Kenneth och Minna Lönnqvist bygger sin uppfattning på undersökningar och tolkningar av alla de arkeologiska fynd som gjorts i området. De båda anser att olika forskare hittills koncentrerat sig alldeles för mycket på rullarnas textinnehåll, och därför i stor utsträckning negligerat de arkeologiska lämningarna, eller försökt tolka fynden så att resultaten skulle stämma med forskarnas egna religiösa trosriktningar.
I Qumran finns ruiner av byggnader som tydligen använts för sammankomster eller andra ändamål. Däremot finns inga spår av bostäder; esséerna bodde i tält eller i de grottor som området är rikt på, och där man hittat skriftrullarna. Kenneth och Minna Lönnqvist hävdar att ruinerna i Qumran är rester av tempel som uppförts i samma vinkel som de helgedomar i Egypten där en liknande solkult bedrevs. En del av esséerna var judar som tidigare levt i exil i Egypten och därifrån tagit med sig vissa av de religiösa föreställningar och den kult som utövades där.
Kommentaren till profeten Habackucks bol i Bibeln var en av de första skrifter som hittades i grotta 1. Bilden visar kolumn 2.
I Qumran finns en begravningsplats med över tusen gravar. Även där anser sig de finländska arkeologerna ha funnit bevis för att det rörde sig om ett samfund av soldyrkare. De dödas huvuden är vända mot öster, mot soluppgången, vilket är vanligt i sådana samfund. Vidare använde esséerna sig av en solkalender, liksom de gamla egyptierna, medan judarna följde månkalendern.
I fjol presenterade de två arkeologerna sina teser i boken ”Archaeology of the Hidden Qumran, the New Paradigm”. Deras tolkning delas inte av de flesta andra forskare som arbetat med Dödahavsrullarna och med det mystiska samfundet i Qumran som skrev ner och gömde dessa textrullar.
- De finländska forskarna lyfter ut delar av vad vi vet om esséerna, och de betonar vissa pusselbitar för mycket. Att byggnader orienteras efter solen är vanligt i dessa trakter, så gör beduinerna än i dag, utan att vara några soldyrkare, säger Håkan Bengtsson, teologie doktor på en avhandling om Dödahavsrullarna. Han är nu lektor vid Högskolan Dalarna, men fortsätter också sin forskning vid Uppsala universitet.
- Däremot har de två forskarna visst fog för sin kritik mot de tidiga arkeologiska utgrävningarna i Qumran. Det är mycket som är tveksamt kring de första undersökningarna. Man grävde upp betydligt mer än vad som då kunde analyseras, och mycket material blev liggande utan att granskas.
Håkan Bengtsson konstaterar att Roland de Vaux, som ledde utgrävningarna, tyckte sig se en klostermiljö i lämningarna, en likartad miljö som han själv kom från. Forskare från olika trosriktningar har en tendens att vilja se sådant som ingår i den egna tron vid tolkningen av arkeologiska lämningarna. Det är svårt att vara objektiv, även om man strävar efter detta.
Ett annat problem med Qumranfynden är att Roland de Vaux aldrig hann göra någon slutrapport innan han avled 1971.
Vilka var då människorna som levde i Qumran för 2 000 år sedan? Förmodligen bestod gruppen av en extrem riktning inom esséerna, och i den ingick bara män som levde mycket fromt och asketiskt. Håkan Bengtsson anser att de hade apokalyptiska förhoppningar om att tiden snart var inne när de riktigt fromma skulle segra och bygga ett nytt tempel. Romarrikets framväxt var ett tecken på att världen snart skulle förändras och icke troende gå under.
I stället verkar det som om romarna satte punkt för Qumransamfundet. År 68 marscherade en romersk legion genom Jordandalen mot Döda havet, och det troligaste är att det var då som gruppen gömde de värdefulla skriftrullarna i grottor i området.
Två år senare intog romarna Jerusalem och förstör dess tempel. Därmed förlorade den framväxande kristna rörelsen sitt centrum, och började i stället att orientera sig mot den grekisk-romerska världen. Judendomen utvecklades i stället mot rabbinsk tradition.
De två trosriktningarna gick skilda vägar, men för båda utgör Dödahavsrullarna en viktig källa till kunskap om religionernas tidiga utveckling.
