”Soldater från USA grep oss”

Efter tre veckor i kriget i Somalia nådde Safia Benaouda den kenyanska gränsen dit hon försökt fly. Men då, den 18 januari, började mardrömmen. Soldaterna som dök upp sköt en kvinna från flyktingsällskapet och tillfångatog kvinnorna och barnen, berättar hon.

De kenyanska soldaterna leddes av tre vita män i amerikansk uniform med stjärnbaneret på ärmen. Amerikanerna tog deras pass och senare även personuppgifter, dna-prover och fingeravtryck från både kvinnorna och barnen i gruppen.

–De sa att det var förebyggande. Om de skulle behöva det i framtiden eller om vi skulle försöka resa in i USA. Vi trodde att vi åtminstone var i säkerhet, säger Safia Benaouda.

– Efter att de amerikanska soldaterna hade gripit oss höll de sig i
bakgrunden men det var väldigt tydligt att det var de som bestämde över de svarta soldaterna.

Under ansträngning berättar 17-åringen för första gången om gripandet och den tre månader långa fångenskapen i Afrika. I hennes mage växer det barn som hon fick skydda från militärvakternas misshandel.

Den första veckan i december reste Safia Benaouda och hennes 25-årige fästman till Dubai på semester. Men i Dubai träffade de fler indiska gästarbetare än infödda araber och snart tröttnade de.

En man från Stockholm som de träffade skulle resa till Somalia och de följde med. För sin mamma berättade hon ingenting.

–Jag tänkte att det var bättre att berätta sen. Annars hade resan inte blivit av, jag hade ju aldrig fått resa dit för henne.

Men hur kunde ni vara så ­okunniga att ni ville åka till krigsdrabbade Somalia?

–Alla sa att det var lugnare än någonsin där. Det var fel.

Hon berättar att de landade när det var drygt en vecka kvar tills kriget bröt ut.

–När vi kom fram fick vi rådet att hålla oss inomhus. Och att bara sitta där var ju inte så roligt när vi ville se landet, säger hon.

De bestämde sig för att åka hem, men då kom kriget. Flygplatsen bombades. De var fast utan att kunna språket. Totalt kaos rådde omkring dem.

Efter att ha gömt sig några dagar fick de höra att utlänningar kunde evakueras mot betalning genom att resa i bilkaravan mot Kenya, där Sverige har sin ambassad.

–Jag var rädd. Man tänkte bara på att fly.

I kuststaden Kismayo kom Safia Benaouda från sin fästman när hon följde med en gravid kvinna till sjukhuset. Till slut hamnade hon i en annan bil med utländska kvinnor.

Efter morgonen i ödemarken där hon greps fördes hon till Nairobi i Kenya. Sedan, tillsammans med andra fångar bakbunden med slangklamrar och med ögonbindel, tillbaka till krigets Somalia.

”Ni har inga rättigheter”, sa kenyanerna till henne. Från Somalia fördes hon vidare till det hemliga fängelset i Etiopien. Där återsåg hon för första gången på veckor sin fästman. Han hade gripits av kenyansk militär tillsammans med de andra utlänningarna.

I februari flögs de fängslade till Addis Abeba. De tre männen från Sverige placerades efter en tid i särskilda burar, berättar Safia Benaouda.

–Som hönsburar med metalltak. Det var hemskt att se hur han såg ut där.

När hon berättar tar hon stöd för minnet i den dagbok av toalettpapper som hon skrev i fångenskapen. En dag, den 13 mars, fördes fångarna till en rättegångssal men de fick bara veta att de var ”illegala kombattanter” från Somalia.

Åt den anklagelsen suckar hon. Hon säger att hon och hennes fästman aldrig haft med politiska extremister att göra.

–Och vaddå, skulle vi åka dit och kriga på semestern med barnet i magen?

I slutet av mars började fångvaktarna plötsligt behandla henne bättre. Fredagen den 23 mars fick hon träffa Thomas Wiklund från svenska ambassaden.

Några dagar senare sattes hon på ett plan till Arlanda.

Hemma i Sverige oroar hon sig för sin fästman och de andra fångarna. Hon är besviken över regeringens tystnad.

–Jag önskar att Carl Bildt skulle visa att han över huvud taget brydde sig.