Som SvD har berättat i flera artiklar finns det stora skillnader mellan hur olika polislän använder sociala medier som Facebook och Twitter – både för att lösa brott och kommunicera med medborgare. Carlos Paulsson är chef för ungdomsgruppen vid Helsingborgspolisen. Han har vid flera tillfällen bett sina chefer om att få starta en Facebooksida för sin enhet utan att få någon respons.

– Alla finns på Facebook – soc, skolor, fritidsgårdar. Men inte vi. Jag får bara svaret att vi måste hitta formen när jag trycker på mina chefer, säger han frustrerat.

På den egna avdelningen saknas tillräckligt många datorer för att surfa på Facebook och Twitter. Det har hänt att han har använt sin privata dator för att leta upp information som kan behövas i jobbet via sociala medier. Gängmedlemmars koppling till varandra, konversationer mellan olika personer och bilder som kan vara intressanta, både i förebyggande syfte och i utredningsarbete.

Carlos Paulsson tror att en av anledningarna till att polisen inte hängt med i teknikutvecklingen är att man är för dålig på att lyssna nedåt i organisationen.

– Många som bestämmer centralt är äldre och kanske saknar kunskapen. Generellt är det andra än de som ska utföra arbetet som tar besluten.

Men det finns de som har tagit saken i egna händer och som har visst stöd uppifrån. På Twitter heter Peter Ågren IGChefen, en förkortning av sin egen titel, chef för ingripandesektionen på Södermalmspolisen i Stockholm. Initiativet kommer från hans chef som tyckte att mikrobloggen Twitter kunde vara ett sätt att nå allmänheten – både för att få in tips men också för att kommunicera utåt. På samma sätt använder Södermalspolisen även Facebook sedan en tid tillbaka. Men närvaron i sociala medier har inte bara gett ros från högsta ort.

– Jag brukar använda enkla uttryck som bus men det uppskattas inte alltid. Man ska använda korrekta uttryck, har jag fått höra från de som bestämmer. Men hur gör man det på 140 tecken, säger Peter Ågren och skrattar.

Det finns en stor frustration bland många av oss

Peter Ågren, chef för ingripandesektionen på Södermalmspolisen

I juni kom Rikspolisstyrelsen med nationella riktlinjer för hur polisen ska arbeta utåtriktat gentemot medborgare via sociala medier. Bakgrunden är det rättsliga läget som gör det komplicerat med diarieföring och vad man som polis egentligen får göra på nätet. Men den så kallade handledningen ger också konkreta råd om hur man till exempel ska uttrycka sig. Poliser som använder Twitter och Facebook uppmanas till exempel att inte använda sig av förkortningar, men det har Peter Ågren struntat i. PP skriver han ofta, en förkortning för periodplaneringslag, den enhet som just då är i tjänst.

– Sanningen är att det finns en stor frustration bland många av oss som jobbar som poliser att vår verksamhet är så sluten. Det här är ett sätt att öppna upp och visa att vi är vanliga människor.

IGChefen har mer än 2 200 personer som följer hans twittrande, korta uppdateringar på högst 140 tecken om allt från varningar och efterlysningar på försvunna personer, till information om ärenden och reflektioner.

Men precis som flera andra poliser som SvD har pratat med i samband med serien Brottsplats Facebook saknar Peter Ågren egentligen arbetsredskap för att jobba med sociala medier.

– Jag har använt min privata mobiltelefon, det finns inget riktigt budgetutrymme för sånt här. Men nu låter det som att jag kanske kan få en av jobbet.