I dag är det två år sedan Fadime Sahindal mördades av sin pappa. Nu visar svensk och norsk forskning att flera släktingar än enbart den aktuella gärningsmannen skulle kunna ställas till ansvar inför en svensk domstol, om bara polis och åklagare i högre grad än nu använde den lagstiftning som finns om medhjälp eller anstiftan till misshandel eller mord.
Minnet av Fadime Sahindal och Pela Atroshi, som båda mördades för att de brutit mot familjens regler, hedrades i går kväll på Sergels torg i Stockholm. Shabbou Aliramei, född i Iran, deltog i manifestationen för att visa sin avsky mot hedersmord. Bildkonstnären Cecilia Stigerviks målning av Fadime hade bussats från Karlstad till Stockholm och konstnären kom efter med tåg för att tända en fackla inför tvåårsdagen av mordet på Fadime. I dag hedras Fadime på Mynttorget i Stockholm.
Flera av de uppmärksammade fallen av hedersmord har föregåtts av släktmöten där männen diskuterat ”problemet”: en dotter som vill leva som sina svenska kamrater. Så skedde 1996 i fallet med Sara som ströps till döds i Umeå av sin bror och kusin. Samma sak vittnade en av Fadime Sahindals lillasystrar om under rättegången mot deras pappa.
Jenny Westerstrand är doktorand i folkrätt vid Uppsala universitet och har tillsammans med sociologen Åsa Eldén granskat polisens förundersökning av mordet på Sara i december 1996. Studien finns återgiven i Åsa Eldéns färska avhandling ”Heder på liv och död”.
Båda forskarna delar uppfattningen att varken rättssystemet eller samhället sätter in hedersrelaterat våld mot kvinnor i ett större sammanhang. Enklare former av hot tas inte på allvar och om det sedan ökar till grovt våld betraktas det ofta som obegripligt.
– Det handlar inte bara om att juridiken brister i sig, utan det finns också problem med tilllämpningen av befintliga lagar. När det gäller olaga hot är lagstiftningen helt otillfredsställande. Det framställs i praxis som en konkret händelse, till exempel att någon håller upp en pistol.
– De här tjejerna behöver bara se en släkting för att de ska uppfatta ett hot. Det behövs mer forskning om vad hot betyder. Hur hot begränsar kvinnors liv borde göras till en del av strafflagen, säger Jenny Westerstrand och jämför med brottet ”övergrepp i rättssak” som exempel på hur hotelser kan sättas in i ett större sammanhang.
Den norska professorn i antropologi Unni Wikan följde rättegångarna mot Fadime Sahindals pappa och nu har hennes bok ”En fråga om heder” översatts till svenska. Där konstaterar hon att hedersmord kräver en publik av meningsfränder.
Unni Wikan hävdar i sin bok att Fadimes bror saknar alibi för tiden runt mordet. Under tre kvart, från 21.00 till cirka 21.45, finns det ett glapp som hon anser är outrett. Påståendet tillbakavisas av kammaråklagare Anne Sjöblom, som åtalade Fadimes pappa:
– Det finns inga luckor i broderns alibi, han var tillsammans med sin sambo under den tiden. Det fanns inte så konkreta uppgifter i övrigt att vi kunde inleda en förundersökning mot någon annan släkting. När gärningsmannen säger att han är ensam underlättar inte det en fortsatt utredning, säger Anne Sjöblom.
Unni Wikan hävdar ändå att brodern ”och eventuellt andra manliga släktingar” visste att Fadime var tillbaka i Uppsala hos sin lillasyster just den där kvällen för två år sedan. Enligt Unni Wikan har den svenska rättsapparaten, liksom den norska, i allt för hög grad fokuserat på den individuelle gärningsmannen.
Åsa Eldén säger:
– Man ser inte sammanhanget kring mordet. Hoten får ju ett slut bara för den mördade. För kvinnorna omkring offret utgör själva mordet ett direkt hot: ”Passa er. Ni såg hur det gick för henne.”
08-13 51 70,
christina.wahlden@svd.se
