Det kallas dyskalkyli och innebär problem främst med att förstå siffror, kunna räkna, lära sig matematik och matematiskt tänkande, ungefär på samma sätt som dyslektiker har problem med bokstäver och ord. Fenomenet är långt mindre uppmärksammat trots att så mycket som fem procent av befolkningen beräknas ha dessa siffersvårigheter, det vill säga ungefär lika många som lider av dyslexi.

Hittills har orsakerna till dyskalkyli varit helt okända. Men på fredagen publicerar en internationell forskargrupp vid University College i London en rapport med en första tänkbar förklaring. De har identifierat ett område i den högra tinningloben som tänkbart centrum för uppkomst av dyskalkyli.

Det var ett ovanligt experiment som ledde fram till identifieringen. En grupp försökspersoner med sifferproblem och en utan deltog. Forskarna lät dem utföra matematiska test samtidigt som olika delar av hjärnan utsattes för låga elektriska strömmar under några millisekunder. När aktiviteten i nervcellerna i det nu utpekade området på högra tinningloben stoppades med denna metod visade sig de ”normala” deltagarna utan sifferproblem tillfälligt få samma svårigheter med mattetestet som dyskalkyli-gruppen. Jämförelser med andra delar av hjärnan gav däremot inga utslag. Forskarna gjorde alltså de ”siffernormala” till dyskalkyliter under några korta minisekunder.

Forskarnas slutsats är att skador eller förändringar i högra tinningloben orsakar fenomenet och att denna hittills eftersatta forskning om dyskalkyli kan ta ett avstamp och få extra skjuts genom denna nya kunskap.

När det gäller ”kusinen” dyslexi har stor möda ägnats åt genetiska studier eftersom detta handikapp har ett starkt ärftligt inslag. När det gäller sambandet mellan dyskalkyli och gener är litet eller föga känt idag.