Den globala uppvärmningen har känts avlägsen de senaste månaderna i Sverige. I december slogs köldrekord i Götaland och södra Svealand och på andra håll har de kallaste temperaturerna sedan mitten av 1980-talet uppmätts, summerar SMHI.

Det är andra året i rad som vinterkylan håller ett järngrepp över Norden. Samtidigt hör både 2009 och 2010 till de varmaste åren globalt sedan mätningarna började i mitten av 1800-talet. Och allra störst är uppvärmningen i Arktis. Jämfört med sydligare breddgrader är avvikelsen från normala medeltemperaturer mer än dubbelt så stor där.

Nu visar forskningsrapporter att kylan hos oss kan ha ett samband med att havsisen i Arktis smälter så dramatiskt under sommarmånaderna. Det är väl dokumenterat att större arealer smälter undan än tidigare. Åtta av de tio största avsmältningarna har inträffat de senaste tio åren.

När så mycket av den vita isen smälter reflekteras inte solens värmande strålar i samma omfattning. I stället lagras värmen i Ishavet. På hösten frigörs den värmen tillbaka till atmosfären igen, där temperaturerna också har varit onormalt höga.

Den här varmare atmosfären påverkar de storskaliga vädersystemen, anser Jim Overland, forskare vid NOAA i Seattle, som är den amerikanska motsvarigheten till SMHI. Varmare luft över Arktis innebär att temperaturskillnaden mellan Nordpolen och ekvatorn minskar. Det leder till att vindsystem med kalla vindar från norr dominerar över varmare och regnigare vädersystem västerifrån.

Paradoxalt nog skulle alltså den kraftiga uppvärmningen av luften över Arktis leda till fler kalla vintrar över Nordeuropa, Island och nordöstra USA.

Det är en rimlig hypotes, anser Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet.

–Men det finns år då isavsmältning har varit stor och vintrarna inte särskilt kalla, 2007–2008, till exempel, säger han.

2007 var det år som Arktis sommaris var rekordliten.

Hur vädret blir beror även på hur andra klimatfaktorer som väderfenomenet El Niño i Stilla Havet och Nordatlantiska oscillationen, NAO, inverkar.

Det skulle behövas minst 10–15 års iakttagelser för att se om köldvintrarna är återkommande. Ett snabbare sätt är att använda datormodeller för att se om det oväntade sambandet kan stärkas, vilket flera forskare har börjat göra.

Förra veckan kom data som visar att inte bara sommarisen krymper. Just nu är vinterisen i Arktis den minsta sedan mätningarna började på 1970-talet. National snow and ice data center i USA rapporterade att lufttemperaturen var mellan två och sju grader varmare än normalt under februari.

–Om issmältningen kommer igång tidigare är det alltså risk för en stor avsmältning nästa sommar också, även om det inte behöver bli så. Det som är mest oroande är att massan av isen minskar. Det tyder på att isen har svårare att återhämta sig på vintern, säger Michael Tjärnström.