–Vi har tidningen, designbyrån och sen har vi gården, säger Camilla Boquist.

För 17 år sedan köpte hon och hennes man Bengt Meder prästgården i Kårstaby utanför Vallentuna några mil norr om Stockholm. Fram till dess hade designbyrån varit deras heltidssysselsättning. Som mest hade de ett 40-tal anställda.

Idag är de ensamma i företaget som mestadels sköts av Camilla Boquist. Bengt Meder driver en facktidning för folk i turismbranschen. Den sista tredjedelen av sin tid ägnar de gemensamt åt gården.

–Vi har omkring 120 får och allihop är köttfår. Den största delen av köttet säljer vi till ett slakteri men en del går även till vänner och bekanta, säger Bengt Meder.

I övrigt kommer gårdens intäkter från dinkel som odlas på en del av de 62 hektaren mark. Att blanda lantbruk med grafisk design kanske inte tillhör vanligheterna, men i övrigt är Camilla Boquist och Bengt Meder förvånansvärt typiska bönder i Stockholms län. 81 procent av lantbruken i länet sköts nämligen på deltid numera – 5 procentenheter mer än rikssnittet.

Men i ett annat, mer avgörande, avseende skiljer sig Stockholms län än mer markant mot utvecklingen inom det svenska lantbruket. Storstadslänet är hemvist för småjordbruk. Den storleksrationalisering som med full kraft pågått i årtionden i resten av landet har inte alls fått samma genomslag i Stockholm.

GRAFIK: STOCKHOLMS GÅRDSBUTIKER

Mellan 1981 och 2010 har antalet jordbruksföretag med över 100 hektar mark nära nog fördubblats i Sverige. Detta samtidigt som det totala antalet jordbruk har sjunkit med 42 procent. Men i Stockholms län är det istället storjordbruken som minskat och antalet små jordbruk som ökat. I storleksklassen 2–10 hektar är de idag hela 63 procent fler än för 30 år sen.

–Det finns ju i stort sett inga ödegårdar i Stockholmsområdet. Man klarar sig på mindre gårdar genom att ta andra jobb, och det är klart att det är mycket lättare här än om du bor mitt i Småland, säger Håkan Andersson.

Han är granne med Bengt Meder och Camilla Boquist och är den nionde generationen som brukar familjens gård där han har ett mindre antal köttdjur. Ekonomin klarar han genom att använda sina maskiner till olika entreprenadjobb. Situationen känns igen av Folke Brinckman på Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, i Mälardalen. De flesta av organisationens medlemmar i dag har mellan tre och sex verksamhetsgrenar.

–Man har inte bara mjölkkor utan man hyr ut bostäder, man har kanske snöröjning och någon entreprenadverksamhet och så vidare, säger han men poängterar att det inte är unikt just för Stockholmsområdet.

–Det är så den här gröna näringen ser ut.

Christian Näslund, analytiker på LRF centralt, menar att en viktig orsak till smågårdarnas överlevnad i Stockholmsområdet sannolikt också är konkurrensen om mark. Den är visserligen stor i storjordbruksområden som Skåne och Västergötland också men runt Stockholm konkurrerar jordbrukarna även med flera andra.

–Det är både kommunerna, företag och andra verksamheter som är intresserade av marken, säger Christian Näslund.

Att det är en låg andel jordbruk som sysslar med djurproduktion i större skala i Stockholmsområdet har att göra med att det är svårt att bygga stallar i tättbebyggt område. Men Christian Näslund tror även att det finns andra hämmande faktorer, till exempel på grund av att många gårdar idag säljs till fritidshusköpare.

I Kårstaby drivs idag tre av den lilla byns totalt fem gårdar aktivt som jordbruk. Förutom betes- och odlingsmark har lantbrukarna mindre skogsarealer. Bengt Meder talar entusiastiskt om fördelarna han upplever med att bo på en gård på landet. Skogsarbetet med gallring och röjning ser han framförallt som motion, ”ett sätt att inte växa för mycket på bredden”.

Kontrasten är skarp till det arbetsliv Bengt Meder hade tidigare när designbyrån upptog all tid och kraft.

–Livskvalitén ligger helt enkelt i att bo här med närheten till djuren, grönt gräs och skogen utanför knuten. Och att slippa gå på cocktailparty i nåt villakvarter, bara det är ju underbart.

GRAFIK: STOCKHOLMS GÅRDSBUTIKER