Kl 18.26 Stockholm

Platsen är Stockholms centralstation. Med bara några minuter kvar till avgång checkar de sista festsugna in. Många av de 194 personer som till slut ska med det chartrade SJ-tåget känner varandra från Stockholms nattliv.

Alia Serban, 25-årig modell, och ­ 28-årige arkitekten Henrik Andersson ser fram emot resan mot Båstad.

–Det känns lite annorlunda, hela arrangemanget, säger Alia Serban.

Intercitytåget är spartanskt, trots champagnevagn, pokeravdelning och espressobar. Kabinerna – de dyraste kostar 15000 kronor – är samma vanliga sovhytter som på ordinära nattåg.

Under hela resan ner kommer SvD inte träffa någon som faktiskt har ­betalat 15000 kronor för resan tur-retur och boende på tåget i Båstad. Eventfirman The Lobby som håller i arrangemanget vill inte berätta hur många personer som själva verkligen betalat hela summan.



Kl 18.44

–Vad jag ska göra här? Träffa goda vänner, träffa nytt folk – och självklart party!

33-åriga Christina Olnils står utanför sin kupé på det rullande tåget och formligen glittrar av glädje. Till vardags växlar hon mellan arbetet i PR-branschen i London och hemmet i Stockholm.

Nu, när tåget skramlar söderut, höjer hon stämningen i kompisen Erik Håkanssons rum genom att hälla upp champagne i pappmuggar till sina vänner.

I den vagn en bit bort som byggts om till pokerrum är stämningen tät. Kvar kring bordet hänger en blandning av kändisar – killen som var barnskådis i Kådisbellan, Let’s dance-Tobias, programledaren från SVT:s Hjärnkontoret och Lilla sportspegeln – och andra resenärer med spelchips framför sig.

Det är festfixarens lista som är nyckeln till festen för de flesta snarare än en fet plånbok.

Formeln bakom ”lyxresan” är enkel: SJ hyr ut tåget och får samtidigt reklam. Andra företag som vill synas betalar för att få finnas med. Här finns sponsrat pokerbord och vodkafirman med förre svenske brottningsvärldsmästaren, den kubanska romjätten och en tillverkare av exklusiva kaffemaskiner.

Leverantören av det vackra folket är festfixare och heter Johan Petré.

På bara några få år har Stureplan blivit ett begrepp. Ryktet om hårt festande stekare, posörer och mäklarbrickor har för länge sedan blivit större än krogarna vid stråket på Östermalm. När lokaltidningen Helsingborgs Dagblad skrev om lyxtåget som skulle transportera stockholmare till Båstad var det som att trycka på en knapp.

Bland kommentarerna på tidningens hemsida samsas upprördhet...

”Ännu ett skräckexempel på hur överklassen skall ta över vårt samhälle”, skriver en läsare.

...med skadeglatt förakt:

”Den siste idioten är inte född ännu. Måste va en guldgruva att transportera dårarna till Båstad.”

Men den som föreställer sig att tåget skulle skumma igen av champagnesprut och vilt festande bortskämda slynglar har fel.

Många ombord drar till Båstad för att kombinera festande med nytta och nätverkande.

En ung tjej, som tidigare jobbat som strippa och säger att hon i sommar ”tar körkort på heltid”, ska dela ut flyers för Båstadskrogar.

Fouzia Bourada från Stockholm ska ner för att hjälpa en väninna som driver ett spa.

–Det är den perfekta kombinationen av jobb och semester, säger hon.



Kl 20.18

Längs ett avlångt bord åker ett dussin näsor ned i champagneglas. ”Dofta!” säger sällskapets ciceron Richard Juhlin, expert på den bubblande drycken till de församlade som ska prova sig fram bland olika glas med champagne.

Just så här, säger han senare, ska champagne njutas. Koncentrerat och med öppet sinne.

I Båstad är det mycket av motsatsen – trots att det numera är förbjudet att ägna sig åt att spruta champagne på krogen. Kommunen har hotat med att dra in tillstånden för dem som låter sina gäster hållas.

Men få saker är utifrån så förknippade med just Stureplan som vräkigt champagneduschande. Sten Hagberg, docent i kulturantropologi vid Uppsala universitet, jämför det utstuderade slöseriet med hur vissa ursprungsbefolkningar i Nordamerika och Söderhavet traditionellt visar sin status. Där har seden varit att regelbundet slänga värdefull egendom som kanoter och smycken i elden. Den som bränner mest vinner det sociala spelet.

–En sådan process går ut på att visa sin storhet genom att förstöra det som är uppenbart värdefullt. Ett sätt att visa att man skaffat sig rikedom, inte riktigt vem som helst skulle ju kunna tänka sig att göra det, säger Sten Hagberg.



Kl 23.09

Lina Löfström och Sofie Lövström konstaterar att det är lugnt ikväll. De har varit ute och kollat in bar­vagnarna men nu är de tillbaka i kupén. ”Ingen action här inte”, skrattar Lina Löfström, som är sångerska.



Kl 01.39 Båstad

Båstad: Efter att tåget bromsat in på en tom tågstation utanför Hemmeslöv fortsätter festen. Ett tält har satts upp och meningen är att det ska fungera som passagerarnas vardagsrum.

Ex-brottaren Frank Andersson puffar på en cigarr i sommarnatten. Han är här som vandrande reklampelare för ett svenskt vodkamärke han är med och driver.

Men när dagen gryr planerar han att göra tvärtemot de flesta andra på partytåget:

–Ärligt talat så är det ju för tennisen som jag åker hit.