Den åtalade kvinnan sitter helt stilla och har blicken riktad ner i bänken framför sig. Hon är klädd i en svart tröja och har det långa mörka håret utsläppt. Hennes blick är neutral, möjligen dyster, och hon ser trött ut.

Kaxigheten från rättegångens inledning är borta. Mamman till de mördade barnen ser samlad ut. Precis som alla andra rättegångsdagar har hon sin sons spindelmannen-docka i sitt knä. Hon har en grå stickad kofta över en röd- och vitrutig topp. Bredvid henne sitter hennes sambo och barnens pappa. Ingen av dem visar några starkare känslor.

...

Kl 15.54. Rätten meddelar att överläggningarna fortsätter och att besked ges senare, troligtvis i morgon. Tills dess ska den åtalade kvinnan kvarstå i häkte. Rättegången är nu slut.

Kl 14.23. Rätten tar en paus och återkommer senare i eftermiddag. Då ges besked om den åtalade ska släppas på fri fot i avvaktan på dom eller stanna kvar i häktet.

Kl 14.20. Därmed är alla slutpläderingar över. Tingsrätten går nu igenom vilka kostnader advokaterna haft.

Kl 14.10. – Alternativ gärningsman då? frågar Per-Ingvar Ekblad. Han menar att det inte går att utesluta – det kan vara en dåre som sett familjens bilder på internet, säger han.

– Bara för att man inte hittat någon alternativ gärningsman pekar man ut min klient. Men det är ganska lekmannamässigt.

Ekblad pekar på en dom i Högsta domstolen där det konstateras att ingen ska dömas bara för att polisen inte hittar någon alternativ gärningsman – “det ska bara ske i undantagsfall och där det finns annan bevisning”, säger Ekblad.

Ekblad avslutar med att ännu en gång ta upp hur svaga bevis åklagarsidan har – “ramträffar som inte ens är värda att poängsätta” säger han och jämför med en pilkastare som inte ens träffar tavlan.

– Jag yrkar att åtalet ska ogillas och att min klient ska försättas på fri fot.

Kl 14.07. Försvaret tar upp en dom i Högsta domstolen från 1991 där det konstateras att det inte ska spela någon roll att den åtalade inte kan redogöra för vad hon gjorde vid ett visst tillfälle. Att hon inte vill berätta vilka hennes vänner i Köping är eller varför hon var i Arboga ska därför inte hållas emot henne, säger Per-Ingvar Ekblad.

– Om det inte finns annan bevisning. Men det gör det inte här, säger han.

Kl 13.58. Genomgången av bevisläget fortsätter. Försvarsadvokat Per–Ingvar Ekblad tar upp de skor som det hittats spår från i huset i Arboga. Den åtalade har tidigare haft ett par liknande skor.

– Man gör en teknisk undersökning och kommer fram till att spåren är välliknande med ett par Vans-skor. Lägg märke till formuleringen välliknande. Det är inte samma sak som att de överensstämmer, säger Ekblad och undrar hur man kan veta spåren kommer från hans klient.

– Så var det med det. Det är inte styrkt att det varit fråga om några Vansskor, och därmed inte det minsta styrkt att de skulle komma från min klient.

Statens kriminaltekniska laboratorium har genom analys konstaterat att skorna hade storlek 40 till 42, säger Ekblad. Men hur många har inte den storleken, säger han.

– Jag skulle tro att en miljon svenskar har den storleken.

Kl 13.54. Per-Ingvar Ekblad ifrågasätter också om det verkligen var en hammare som användes. Enligt utredningen var det ett ”hammarliknande föremål”.

– Men var det en hammare? Har man hittat mordvapnet? Har man hittat någon hammare? Har man hittat någon hammare med DNA från min klient? Svar: nej! säger Ekblad.

– Det är inte visat att det finns något mordvapen. Och än mindre, vad har hammaren för bäring för min klient. Svara på det.

Kl 13.49. Per-Ingvar Ekblad tar också upp saknaden av DNA-bevis eller fingeravtryck från gärningsmannen.

– Men det finns ju faktiskt spår. På nedervåningen finns spår, hår, från en mansperson. I förmiddags fick vi veta att det måste vara hår som blåst in, men det är bara en teori. Det finns ju också andra teorier, som att det är hår från gärningsmannen, vilket kanske är mer sannolikt än att det blåst in.

Inte heller hårtussen som Arbogamamman höll i handen kom från den åtalade kvinnan – utan från någon helt annan. En möjlighet är att håret kom från mamman själv – men det finns tusentals andra personer som håret kan komma ifrån, säger Ekblad och pekar på uppgifter från Statens kriminaltekniska laboratorium.

Kl 13.39. Påverkan från omgivningen – inte medveten men genom små signaler och kroppspråk – gjorde att mamman till slut pekade ut den åtalade kvinnan, menar Ekblad.

– Hon och sambon spånade fram vad som kunde ha hänt, säger Ekblad och menar att den åtalade kvinnan fanns väl till hands.

– Hon fanns där som någon som är knäpp och som höll sig kvar vid sin tidigare pojkvän.

Därför har utpekandet ingen juridisk relevans, anser Per-Ingvar Ekblad.

Kl 13.29. Per-Ingvar Ekblad går igenom bevisläget och börjar med mammans utpekande.

– Ett felaktigt utpekande, säger han och går igenom professor Sven Å Christianssons yttrande om mammans möjligheter att minnas något från överfallet.

Christianssons uttalande att mamman inte kan minnas något ifrågasattes under förmiddagen av både försvaret och målsägandebiträdet Marie Fredborg. Men Ekblad pekar på att Christiansson faktiskt är rättens sakkunnige och ett namn som föreslogs av åklagaren, och han konstaterat att det vore ”världsunikt” om hon minns något.

Kl 13.25. Inte heller anser Per-Ingvar Ekblad att motivet är tillräckligt starkt. Den åtalade har aldrig tidigare dömts för något brott eller stått inför en domare och hon har inte riktad några hot mot familjen, säger Ekblad.

– Det finns ju ingen proportion i det här, säger han och pekar på att sambon i de första polisförhören sade att det var ”helt uteslutet” att den åtalade kvinnan begått brotten.

– Jag finner det ytterst ytterst märkligt att man utifrån de här vaga hypoteserna anser sig ha kommit fram till ett motiv. Det finns inget motiv. Det här är bara teorier, säger han.

Kl 13.19.

– Utgången i det här målet är viktigast för XX (den åtalade, red anm). Men det är också viktigt för rättsordningen i det här landet. Det är en ytterst grannlaga uppgiften för tingsrätten att pröva den här bevisningen, säger Per-Ingvar Ekblad och fortsätter:

– Beviskravet är oerhört stort.

Enligt Ekblad räcker det inte med att bara lägga fram en mängd hypoteser och omständigheter – det är inte antalet indicier som avgör, säger Ekblad.

– Det viktiga är inte kvantiteten utan kvaliteten, säger han och pekar på att varje bevis ska ”värderas särskilt för sig”.

Och bevisningen, menar han, håller inte tillräcklig hög kvalitet.

– I det här målet finns en mängd indicier med väldigt lågt bevisvärde. Och dessa bevis stärker inte ens varandra, säger han.

Kl 13.18. Rättegången återupptas. Det är nu dags för försvarsadvokaten Per-Ingvar Ekblad att slutplädera. Han börjar med att säga att han inte kommer att ta upp skadeståndsanspråken.

– Den viktiga frågan är ju vem som ska dömas för brottet, säger han.

Kl 11.42. – Det är ställt utom allt rimligt tvivel att det är XX (den åtalade, red anm) som är skyldig, säger Kari Skönebrant.

Han tar därefter upp skadeståndsanspråken.

– Det finns skäl att frångå praxis och höja skadeståndet, säger han.

Rätten tar lunchpaus. Rättegången återupptas kl 13.15.

Kl 11.35. Enligt Skönebrant binder den åtalades skor henne till brottsplatsen. Det finns spår på brottsplatsen från likadana skor som kvinnan äger och som hon uppgett försvann i januari 2008. Men skorna bar hon på dagen den 17 mars, har en kompis som hon lånade pengar av på morddagen berättat. Dessutom har hyresvärden berättat att skorna fanns i lägenheten fram till mars 2008, säger Skönebrant.

– Det är dessa skor som satt avtryck i bostaden den 17 mars, säger Kari Skönebrant.

Kl 11.24. Målsägandebiträdet Kari Skönebrant, som företräder barnens pappa, inleder sin slutplädering.

– Det är ofattbart att ett sådant brott kan äga rum. Vi har två barn, det ena har inte fyllt två år och det andra inte fyra år, som blivit mördade, säger han.

Precis som åklagaren använder Kari Skönebrant ordet övervåld – ”det fanns ett raseri hos förövaren”, säger han. Det finns också flera saker som gör att den åtalade kan bindas till brottet, menar han.

– Det finns ingen som helst trovärdighet i vad den åtalade säger. Hon har ändrat sig och försökt lägga saker till rätta, säger Skönebrant och tar upp att kvinnan erkänt att hon ljugit och inte berättat allt i förhör.

Kl 11.08. Familjens målsägandebiträde Marie Fredborg tar upp den sakkunniga Sven Å Christianssons åsikter att mamman inte kan minnans något från överfallet. Han genomförde ett minnestest med Arbogamamman.

– Jag ifrågasätter både genomförandet av testet och de slutsatser som dras utifrån det, säger Fredborg.

Bland annat tar hon upp att mamman strax innan hon gjorde minnestestet hade varit på sjukhuset och sett sina döda barn – ”hon mådde otroligt dåligt”, säger Fredborg.

– Hon har berättat att hon var livrädd, säger hon.

Enligt Fredborg hade Christiansson också bråttom – ”han skulle med ett tåg”, säger Fredborg. Mamman trodde också att det handlade om minnesträning, inte om ett minnestest. Dessutom hörde mamman dåligt – något som Fredborg anser påverkade testet.

Fredborg ifrågasätter också slutsatsen att mamman inte kan minnas något – enligt målsägandebiträdet finns det saker visar att mamman inte påverkats av omgivningen när hon lämnat uppgifter.

– Jag ser inget tvivel om att den åtalade ska dömas för mord och mordförsök, säger Fredborg och tar därefter upp skadeståndsanspråken.

– Skadestånd ska dömas ut, säger hon.

Kl 11.00. Fredborg tar upp hur både en av de åtalades vänner och hennes hyresvärd har sett hur den åtalade haft likadana skor som det finns spår från på mordplatsen – enligt vännen så sent som dagen innan. Själv nekade den åtalade kvinnan till detta när hon förhördes. Skorna har aldrig hittats.

Fredborg tar också upp hur Arbogamamman när hon vaknade upp på sjukhuset började prata om den åtalade kvinnan. Mamman säger bland annat den åtalades smeknamn och hur hon ville komma in och hälsa på.

– Hon sade: hon var så trevlig, säger Fredborg om mammans första uppgifter.

– Det här är uppgifter som inte påverkats av någon utomstående.

Enligt Fredborg är mammans utpekande både trovärdigt och tillförlitligt. Hon tar också upp uppgifter från Jörgen Borg, som hördes som en av rättens två sakkunniga.

– Borg sade att det är möjligt att komma ihåg till precis innan traumat och det stämmer överens med mina erfarenheter från andra rättegångar, säger Fredborg.

Kl 10.55. Målsägandebiträdet Marie Fredborg, som företräder Arbogamamman och hennes sambo, inleder sin slutplädering. Hon säger att polisutredningen varit ett pussel och att slutsatsen är att den åtalade är skyldig.

– Den åtalade blev en stalker, säger hon.

Kl 10.35. Rätten tar en kortare paus.

Kl 10.30. – Det finns ingen annan som kan vara skyldig än den åtalade, säger åklagaren och fortsätter:

– Hon har motivet. Hon har möjligheten tidsmässigt och rumsmässigt. Hon har tillgång till tillhygget. Hon ljuger om sin klädsel och sina skor. En person som ser ut som hennes syns utanför huset strax innan brottet. En person som ser ut som henne rekognoserar vid brottsplatsen innan brotten. Ingen annan har motivet. Skulle detta var sammanträffande som beror på slumpen. Naturligtvis inte.

– Det är därmed styrkt att den åtalade är skyldigt till brotten. De ska rubriceras som mord och försökt till mord.

Enligt åklagaren finns två möjliga påföljder: livstids fängelse eller rättspsykiatrisk vård. Gummesson menar att det kan vara bra att göra en rättspsykiatrisk utredning.

Hon säger också att den åtalade bör fortsätta vara häktad i avvaktan på dom.

– Jag yrkar fortsatt tillstånd att ålägga henne restriktioner, säger Gummesson.

Därmed avslutar Gummesson sin slutplädering.

Rätten tar en kvarts paus.

Kl 10.25. Den åtalade ska ha vägrat att ställa upp i en vittneskonfrontation, säger Frieda Gummesson. Också på andra sätt har den åtalade inte velat medverka i utredningen – det handlar bland annat om att hon inte ställt upp på de förhör som tysk polis ville hålla med henne.

Åklagaren jämför med de mördade barnens pappa, som först misstänktes för brotten. Till skillnad från den åtalade kvinnan medverkade han direkt i utredningen och berättade detaljer om vad han gjort.

– Det är ett bra sätt om man är oskyldig. Han är inte misstänkt idag, säger Gummesson.

Kl 10.22. Några DNA-bevis finns inte från brottsplatsen – men den åtalade hade tre timmar på sig att göra sig av med saker som kläder och mordvapen säger åklagaren.

– Hon var också klädd i mörka kläder och blod behöver därför inte synas så bra på när hon åkte tåg, säger hon.

Kl 10.17. Den åtalade kvinnan var besatt av Arbogamammans sambo, menar Frieda Gummesson. Tre dagar innan morden i Arboga berättade hon om sina känslor för den tidigare pojkvännen för några vänner. Enligt åklagaren planerade hon överfallet innan den 17 mars och åkte till Arboga både den 12 mars och den 14 mars.

– Vittnen har berättat om någon som bryter på tyska, säger Gummesson.

Kl 10.00. Frieda Gummesson tar upp Arbogamammans trovärdighet – kan hon verkligen minnas något från den 17 mars? Under rättegången menade rättens sakkunniga Sven Å Christiansson att mamman inte kan det och att de minnen hon säger sig ha med största sannolikhet är konstruerade av uppgifter hon hört på sjukhuset eller signaler hon fått från omgivningen. Men åklagarsidan menar att mamman faktiskt kan peka ut den åtalade.

– Hon är eftertänksam och noggrann och säger ifrån när hon inte minns. Hon har också berättat hur viktigt det är att den som gjorde detta fälls, alltså den skyldiga. Hon har inget intresse i att fel person fälls för detta. Men det är som jag förstått det inte trovärdighetens som ifrågasätts, utan tillförlitligheten, säger Gummesson.

– Jag måste ifrågasätta hur väl grundade Christiansson slutsatser är, säger Gummesson.

Minnen som mamman berättat om har bekräftats menar åklagaren: det handlar bland annat om hur hon och barnen besökte öppna förskolan den 17 mars, hur de postade påskkort, hur barnen såg på Nicke Nyfiken och hur mamman såg en skugga i fönstret.

Kl 09.53.

Åklagarsidan fortsätter med att ta upp motivet till överfallet: hur den åtalade var bitter mot Arbogamamman och hur hon inte kunde komma över sambon. Åklagaren stöder sig bland annat på dagboksanteckningar där den åtalade bland annat kallar Arbogamamman för ”hora”. På sambons blogg hittade hon också fotografier på hans och Arbogamammans nya hus.

– Hon tog också reda på adressen, säger åklagaren.

Enligt åklagaren ville den åtalade få sympati från sambon genom att påstå att hon fött hans barn. Det har aldrig hänt, menar åklagaren och ifrågasätter också den åtalades självmordsförsök.

– Det här är inte allvarliga försök, utan ett sätt att knyta sambon till sig.

Kl 09.39.

– Sammanfattningsvis hävdar vi att den åtalades uppgifter om den 17 mars är lögn, säger Frieda Gummesson.

Åklagaren tar upp att den åtalade besökt Arboga tre gånger på en vecka tiden innan den 17 mars och att den åtalade flera gånger ändrat uppgifter hon lämnat i förhör.

Gummesson tar också upp att den åtalade inte varit samarbetsvillig under rättegången.

– Trots att hon riskerar livstids fängelse.

Åklagaren nämner också upp den 12 mars – även den här dagen räcker inte tiden till för det den åtalade säger sig ha gjort i Arboga, säger åklagaren. Den 12 mars uppger den åtalade att hon åkte till Arboga för att titta på en runsten – men att hon inte hittade den.

– Men vi har visat att den inte är särskilt svårt att hitta den. Hon har heller inte kunnat säga varför hon ville se den och vad som är så speciellt med den. Hon vet inte heller om att det finns betydligt fler runstenar närmare Stockholm, säger Gummesson och förklarar att den åtalades påstådda intresse för runstenar därför inte är trovärdigt. I Arboga, säger åklagaren, tog sig den åtalade istället till Arbogafamiljens hus.

– Där iakttogs hon, säger Gummesson.

Gummesson tar också upp mobiltelefonsamtal, samtalslistor och hur den åtalade fyllt på sin mobiltelefon – saker som visar den åtalade inte ger sanningsenliga uppgifter enligt åklagaren. Det handlar bland annat om en resa till Örebro som åklagarsidan menar aldrig ägt rum. Tiden innan den 17 mars ringde också den åtalade till Arbogamamman två gånger, men just det numret använde mamman inte längre.

– Hon har rest till Arboga för att av någon anledning nå XX (Arbogamamman, red anm). Vid samma tid saknas hammaren i hennes hem. Den åtalade ljuger om de fyra resorna till Arboga, som är de första hon gjort dit sedan hösten 2006.

Kl 09.32. Överfallet tog några minuter och förövaren lämnade huset senast klockan 19.19, berättar åklagaren Frieda Gummesson. Klockan 19.32 avgick tåget mot Stockholm från Arboga – samma tåg som åkklagarsidan menar att den åtalade tog från Arboga.

Frieda Gummesson tar också upp att det finns spår från en sko i hallen.

– Vi vet att det är avtryck från förövaren, säger Gummesson.

Hon tar också upp hårstrån som hittats och som inte kunnat DNA-bestämmas. Det finns också ett fingeravtryck på trappräcket i huset – men detta kan vara gammalt, säger Gummesson.

Däremot finns inga spår från den åtalade kvinnan i huset, men enligt åklagaren är det klart att den åtalade var i Arboga den aktuella dagen. Själv har den åtalade sagt att hon var där för att leta upp en fornlämning, men detaljerna har hon varit vag med.

– Det här blir besvärligt för henne, dels för att hon skulle åka till Tyskland dagen efter och dels för att hon hade en tid inbokad i Stockholm på förmiddagen. Det blir ont om tid i Arboga.

– Vi påstår att tiden i Arboga inte räcker till, säger Gummesson om förklaringen att den åtalade var i Arboga för att titta på fornlämningen.

Enligt åklagarsidan är det också konstigt att den åtalade tog sig tid att åka och titta på en fornlämningen som ”bara är en hög med stenar” trots att hon egentligen inte hade tid.

– Den åtalade har heller inte kunnat förklara vad som var så speciellt med Halvarsborgen.

Kl 09.26. Gummesson går igenom vad som hände den 17 mars i år; hur Arbogafamiljen blev attackerad i sitt hem, hur de utsattes för kraftigt våld och hur personen som överföll dem hade planlagt överfallet och tog med sig mordvapnet från platsen.

– Personen hade tillräckligt med is i magen för att utöva det här våldet mot alla tre personerna, trots den mardrömslika situationen som måste ha varit i hallen, säger Gummesson.

Enligt åklagarsidan kunde Arbogamamman räddas till livet tack vare att hon fick vård snabbt – en tillfällighet gjorde att hennes sambo kom hem och kunde larma polis och ambulans.

Överfallet lär ha tagit några minuter, säger enligt åklagaren och stöder sig på en expert som hörts under rättegången.

– Det finns inga tecken på ömsesidig strid, säger åklagaren.

Kl 09.21. Åklagaren Frieda Gummesson påbörjar sin slutplädering. Hon börjar med att gå igenom hur hon ska lägga upp pläderingen – att hon kommer att ta upp saknaden av DNA-bevis, motivbild och vittnesuppgifter.

– Jag kommer att prata om motiv och motivbild, säger Gummesson.

Gummesson berättar också att hon i slutet av pläderingen kommer att ta upp vilken påföljd åklagarsidan anser att den åtalade bör få.

– Media har framställt det här som en fotbollsmatch, med motgångar och framgångar. Men så kan man inte se på det här. Det här handlar om hur familjen överfölls i sitt hem en måndagskväll i mars.

Kl 09.09. Rättegången sista dag inleds med att domaren går igenom den åtalades personalia. Bland annat tar han upp rättsläkarens bedömning att det kan föreligga en allvarliga psykisk störning hos den åtalade. Domaren beslutar att resten av personaliagenomgången ska ske bakom stängda dörrar. Det lär ta omkring 10 minuter.

...