Slutbakat på Hinseberg

Den snart 80-åriga Biljana Plavsic ser inte ut som typexemplet på en grövre brottsling med kusligt mycket blod på sina händer. Även om hon i dag beskrivs som sjuklig för hennes strikta tweedkjolar, polotröjor och diskreta guldsmycken tankarna till en engelsk lady som tillbringar merparten av sin tid bland bridgekort och garnnystan. Hennes artiga och lågmälda sätt bidrar till det blida mormors-intrycket.

Men skenet bedrar extra mycket i Biljana Plavsics fall. Detta är en av de mest hänsynslösa och kalkylerande massmördarna i modern tid. Den hårdföra Plavsic har i nationalistiska tal deklarerat att Bosniens muslimer är genetiska misstag i den serbiska kroppen, samt att utrensningen av dem är ett sätt att låta naturen ha sin gång. Som professor i biologi har hon kryddat sina uttalanden med metaforer lånade från biologins värld.

Till och med Serbiens president Slobodan Milosevic tyckte att Biljana Plavsic var alltför radikal, på gränsen till dåraktig i sin rashets. Hans hustru Mirjana Markovic kallade henne för en kvinnlig Mengele anspelande på den ökände nazistläkaren Josef Mengele.

Karriären som framstående biolog vid universitetet i Sarajevo var länge hennes främsta kall. Relativt sent klev hon in i politiken, och var med och grundade det serbiska nationalistpartiet 1990. Under Bosnienkriget 1992-1995 var Plavsic en av bosnienserbernas högsta ledare. Hon var president i den bosnienserbiska utbrytarrepubliken Republika Srpska, och drivande kraft inom SDS-partiet som organiserade etnisk resning av muslimer och kroater under ett krig där närmare 200 000 människor dödades.

Serbiens järnlady blev snabbt ökänd som en synnerligen känslokall kvinna. Bilder där hon kliver över döda muslimska kroppar för att kasta sig om halsen på den beryktade brottslingen Zeljko Arkan Raznatovic, chockade många när de spreds över världen 1992.

Under SvD:s reportageresor i Bosnien under krigets första månader vilade Biljana Plavsics hotfulla skugga över det sönderbombade landskapet. Särskilt obehagligt var timmarna vid koncentrationslägret Trnopolje nära Prijedor i norra Bosnien-Hercegovina, där utsvultna och torterade unga män väntade bakom taggtrådsstängsel med fasa i blicken.

Nästan tio år senare, den tionde januari 2001, händer något oväntat. Den 72-åriga Plavsic överlämnar sig plötsligt till internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Det sker efter att hon bytt fot efter kriget, stöttat Daytonavtalet för fred samt tagit avstånd från partikamraten Radovan Karadzic och överbefälhavaren Ratko Mladic.

Beskedligt sittande i de åtalades bänk, klädd i elegant Chaneldräkt, kors kring halsen och diskret läppstift ställs den serbiska ålderspensionären inför nio åtalspunkter. Folkmord, medverkan till folkmord, utrotande, mord, avsiktligt dödande, förföljelse, deportering och inhumana handlingar mot bosniska muslimer, kroater och andra icke-serber i 37 kommuner i Bosnien-Hercegovina.

Det slutar med en förhandling där Biljana Plavsic erkänner sig skyldig till brott mot mänskligheten. Hon medger att hon deltagit in en etnisk rensningskampanj mot muslimer och kroater där 1100 massmord begåtts. Hennes skuldansvar gör att domstolen släpper åtalet om folkmord, och Plavsic döms till elva års fängelse, att avtjäna i Sverige.

Vissa menar att Plavsic erkännande var en manöver för att få en mildare dom, andra tror att hon känner djup ånger och har velat arbeta för fred och försoning efter kriget. I ett känslomässigt tal när domen föll sade hon att insikten att jag är ansvarig för så stort mänskligt lidande och för att ha befläckat mitt folk kommer att vara med mig för alltid. Biljana Plavsic är den högst uppsatta under Bosnien-kriget som erkänt skuld, dömts och – på tisdag – avtjänat sitt straff.

Enligt domaren Patrick Robinson i Haagdomstolen har Plavsic uppfört sig väl i fängelset där hon bakat och lagat mat samt visat god återanpassning till samhället. Nu kan hon snart stöka vidare i sitt eget kök hemma i lägenheten i Serbien.

Gunilla von Hall

gunilla.von.hall@svd.se

Fler artiklar