Om jag tar på mig en kort kjol är det inte en invit till sexuella trakasserier. Det betyder bara att jag just den här dagen kände för att klä mig så.
Om jag solar topless på en strand ska det inte tolkas som att det är fritt fram att komma och klämma mig på brösten. Nej, det beror uteslutande på att jag är en fåfäng person som vill få en jämn solbränna.
Om jag (mot all förmodan) går omkring naken på stan ska det tolkas som ett rop på hjälp, inte som: Hej alla grabbar, kom och sätt på mig!
Om jag (vilket i sådana fall först skulle föregås av en total personlighetsförändring) skulle få för mig att ha gruppsex skulle det inte betyda att jag var öppen för ormgrop med alla män i denna värld. Det skulle bara gälla de speciellt inbjudna.
Innan jag skaffade mig familj hände det att jag följde med för mig tidigare okända killar hem från fester. Jag hade ofta druckit alkohol och lät mig för det mesta glatt bjudas på mer på efterfesten. Ibland ville jag ha sex, ibland inte. Ibland ville han, ibland inte. Om jag då hade kastat mig över honom ändå hade han inte fått skylla sig själv. Det hade varit jag som betedde mig som en idiot och begick ett övergrepp. Det hade varit mitt ansvar. Inte hans. Och vice versa.
Att jag tycker om både killar och att festa är normalt. Det ger ingen rätt att kalla mig luder.
Allt det här skulle man ju i sin enfald kunna tro var självklarheter så här en bra bit in på 2000-talet. Men glöm det.
Hur ska man annars tolka 15–25-åringarnas svar i Amnestys attitydundersökning om våldtäkt? 27 procent av de unga männen och 16 procent av kvinnorna tycker att kvinnan själv har ett ansvar för våldtäkten om hon klär sig och beter sig ”utmanande”. 29 procent av männen och 24 procent av kvinnorna tycker att hon har ett ansvar om hon frivilligt följer med en man hem efter festen eller krogen. 27 procent av männen och 15 procent av kvinnorna tycker så om kvinnan är påverkad av alkohol eller droger. 33 procent av de unga männen och 22 procent av de unga kvinnorna tycker att hon har ett ansvar om hon inte gör fysiskt motstånd eller skriker.
Själv tycker jag att vuxenvärlden har ett gigantiskt ansvar för vårt jättelika misslyckande.
Vi har pratat vitt och brett i många år nu om våra förändrade värderingar och vår nya, jämlika syn på flickor och pojkar. Men i praktiken har vi bara fortsatt att reproducera samma gamla ruttna feodala kvinnosyn generation efter generation. Som om kvinnor inte var människor som alla andra, utan en specifik ras som bär sitt människovärde mellan benen, och måste försvara det till varje pris.
Cut the crap! Se människan! Det är dags att sluta med tramset om kvinnligt och manligt. För så här är det – oavsett om du är kille eller tjej, oavsett om du har druckit alkohol eller inte, oavsett om du har varit tydlig eller otydlig, oavsett hur du klär dig, oavsett allt:
Ett nej är ett nej närhelst det uttalas. Och det ska respekteras. Av alla.
Överallt.
Basta!
