Det var en lugn och solig julidag som den gulddekorerade salsslupen gled över Strömmen första gången 1774. Ombord på jungfrufärden fanns 15-åriga Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp och på kajen väntade hennes brudgum hertig Karl (blivande Karl XIII). När giftermålet blev bestämt året innan, blev storebror Gustav III så förtjust att han bad Fredrik Henric af Chapman att rita en extra pampig kungaslup.

I modern tid har slupen inte använts så flitigt som under Gustav III:s dagar. Så när Anders Hörnfeldt, örlogskapten vid Fjärde sjöstridsflottiljen i Berga, fick uppdraget att föra befäl över slupen vid kronprinsessbröllopet, fick han samla sitt manskap och lägga sig i hårdträning.

Utöver befälhavaren vid rodret är det 19 roddare (en reserv) och två officerare ombord. Resten av besättningen har olika uppgifter på land, bland annat att vara fallrepsgossar.

–De gör honnör vid på- och avstigning och har egentligen mest till uppgift att stå och se snygga ut. De andra springer igång, respektive bromsar, båten och sköter tampar, säger Anders Hörnfeldt.

Vid avfärden från Djurgården har de hjälp av 12 militärer som stod i häckbildningen vid kungens bröllop 1976 och officeren som stod vid den Kungliga flaggan då samt officeren som var styrman då.

–Han rådde mig att välja någon jag litar blint på till styrman. Men jag litar blint på alla tre officerarna, vi gjorde FN-tjänst ihop 06-07 utanför Libanons kust.

Träningen har pågått i sex veckor. När det är dags kommer vattnet vara avlyst, så incidenter som den i förra veckan när de, efter att ha skjutits iväg i sidled av proppellervattenströmmarna från en Waxholmsbåt, kolliderade lätt med en passagerarbåt vid kajen, ska förhoppningsvis inte hända.

Annars är hård vind det som kan skapa problem. Vid motvind får man ro allt vad tygen håller, så kallad rundrodd.

–Fast kontrollerat, understryker Anders Hörnfeldt. Slupen tål mycket, men vid 10–12 sekundmeter är det svårt att få till paradmomentet.

Det var just vad som hände den aprildag 1930, då stoftet efter drottning Victoria i en stor katafalk skulle ros till Skeppsholmen i snö och hård blåst, men istället höll på att stranda på Beckholmen.

Felskär eller århaveri kan skapa lite tillfällig kalabalik ombord, berättar Anders Hörnfeldt, men med helt nya åror är risken liten.

Normalt tjänstgör besättningen på betydligt större fartyg, korvetterna Gävle och Sundsvall, men alla är förtjusta i uppdraget.

–Det känns som en ynnest; dels ett historiskt tillfälle som detta, men också, om man gillar gamla båtar och sjöliv, att få föra fram en sådan här stor roddbåt.