Personer som får dåligt samvete av att skvallra bör räta något på ryggen. Det föraktade skvallret får gradvis upprättelse ju mer forskningen framskrider.

Nu senast ut är en amerikansk studie från University of California i Berkeley, som nyligen publicerades i den ansedda vetenskapstidskriften Journal of Personality and Social Psychology. Forskarna uppmätte sänkta stressnivåer hos försökspersoner som fick chansen att skvallra om när övriga deltagare i experimentet bröt mot sociala normer.

Den stressdämpade effekten var så stark att försökspersonerna till och med var beredda att betala för att få skvallra. Forskarnas slutsats är att skvaller bidrar till att hålla ihop sociala grupper. Studien får tummen upp av rättssociologen Måns Svensson på Lunds universitet, som forskar om informationsspridning.

–Det bekräftar saker som vi diskuterat teoretiskt. Jag har misstänkt att man får en trygghet i att skvallra, säger han.

Skvaller har ett oförtjänt dåligt rykte, påpekar de amerikanska forskarna. Måns Svensson menar att det egentligen inte finns något passande svenskt ord för det positiva skvallret.

I grunden handlar det om informationsspridning om icke närvarande personer. Oftast skvallrar vi om vänner och kollegor som bryter mot rådande sociala regler och normer.

De underliggande motiven är dels att straffa ett dåligt beteende, dels att försäkra sig om att man själv känner till vilka sociala regler som gäller.

–Skvallret fungerar som ett slags förhandlade inom gruppen, där vi kommer överens om vad som är acceptabelt och inte, säger Måns Svensson.

Men skvallret i sig kan också bryta mot gruppens gängse normer.

–Gör man det för mycket kan man få stämpeln att man är personen som snackar skit.