Ett sätt att bedöma om eleverna i Stockholm får likvärdiga betyg, det vill säga grundade på kunskapskrav och inte relaterade till klasskamraterna, är att följa upp medelbetygen från grundskolan och jämföra med slutbetygen i gymnasiet. Generellt gäller att ju högre betyg en elev har i grundskolan, desto högre gymnasiebetyg. Men flera skolor i Stockholm bryter mot det mönstret.

Elever från Akallaskolan, Hagsätraskolan, Hjulstaskolan, Mariaskolan, Rinkebyskolan och Österholmsskolan fick betydligt lägre slutbetyg i gymnasiet 2004/05 än elever från andra skolor med ungefär samma meritvärde från nian år 2002.

Motsatt tendens syns bland elever från Adolf Fredriks musikskola, Nya Elementar skola och Björkhagens skola. Betygssättningen verkar vara något snålare där än på andra grundskolor i Stockholm.

Det visar undersökningen Sambandet mellan grundskolebetyg och gymnasiebetyg läsåret 2005/05, som Utbildsningsförvaltningen har gjort.

Trots att betygssiffrorna har sammanställts vid flera tillfällen är tendensen densamma: de skolor som generellt har satt för höga betyg har det gemensamt att många elever har annat modersmål än svenska och områdena är mer socialt utsatta. De skolor där betygssättningen är mest restriktiv har få elever med utländsk bakgrund och föräldrarnas medelinkomst är högre.

Folkpartiets:s gruppledare i Stockholm, Lotta Edholm, vill att Stockholm ska anställa oberoende skolinspektörer som har som huvuduppgift att granska betygssättningen.

– Jag vet inte vad som är värst: att en elev går på en skola som sätter för snåla betyg, vilket innebär att eleven inte kommer in på det gymnasieprogram han eller hon vill, eller att man går ur nian med för snälla betyg och därmed får ett litet helsike när man kommer in på gymnasiet, säger hon.

Räcker det inte att den här sortens rapporter görs och sedan kan skolorna anpassa sig efter det?

– Det räcker ju uppenbarligen inte, eftersom ett antal av de här skolorna återkommer varje år, säger Lotta Edholm.

Hennes analys är att det relativa betygssystemet lever kvar, trots att betygen ska spegla elevernas kunskaper. Stockholms skolborgarråd, Erik Nilsson (s), håller med men framhåller också en annat problem:

– Gymnasieskolan är mycket sämre än grundskolan på att stödja elever som har svenska som andra språk. Du får ett bättre stöd på Hjulstaskolan eller Österholmsskolan, medan vi i gymnasieskolan faktiskt är rätt så sopiga på det om jag ska vara ärlig, säger han.

Erik Nilsson tror inte på att återinföra Stockholmsprovet i svenska i årskurs tre, som folkpartiet vill.

– Det finns de som tror att vi kan lösa det här med prov eller tydligare skriftliga kriterier, men jag tror inte det. Så länge det handlar om kvalitativa mål, så ingår ett mått av subjektivitet. Och det enda man kan göra åt det är att lärare får prata med lärare från andra skolor om de här målen, säger han.

Den rödgröna majoriteten har infört ett nytt resursfördelningssystem för både grund- och gymnasieskolan. Elever med under 120 poäng i meritvärde får extra resurser. Fler lärare med svenska som andraspråk ska anställas.

Men Erik Nilsson tror också att lärarna måste bli bättre på att bemöta ungdomar med olika kulturell bakgrund.

– Väldigt många lärare utgår från svensk medelklass. Det är normen.

Han tror inte på folkpartiets förslag att införa oberoende
betygsinspektörer.

– Vi har redan skolinspektörer som är oberoende. Betyg och bedömning är en av de viktiga saker som de tittar på.