Skolan är en vanlig brottsplats. Elever riskerar att
utsättas för misshandel, rån och hot mitt under skol-
dagen. En stor andel av de brott som unga offer i Stockholm sökte hjälp för i fjol skedde på eller i närheten av en högstadieskola.
Till Stockholms stads sex olika stödcentra för ungdomar kom 346 unga brottsoffer förra året. Många av dem, mellan 20 och 30 procent, var högstadieelever som hade trakasserats, misshandlats och hotats antingen på sin skola eller på vägen dit eller hem.
I några fall vågade inte de utsatta gå till skolan, berättar Mikael Jeppson på Stödcentrum, unga brottsoffer och medling vid Citypolisens ungdomsrotel.
– Kränkningen blir väldigt allvarlig och kan få större konsekvenser eftersom man kanske isolerar sig hemma i stället för att ta sig till skolan, säger han.

Gärningsmännen kan vara skolkande elever som tagit sig till en annan skola för att träffa kompisar och hamnar i slagsmål, eller som kommer dit för att bråka och skapa ett rykte om sig själv. I allt fler fall har bråket startat på chatsidor på internet, utvecklats till rena hot och i vissa fall slutat med att någon sökt upp sin ”fiende” och bråket har slutat med misshandel.
Mikael Jeppson är tydlig med att det är skolans ansvar att se till att eleverna är trygga på sina skolor. Men han tycker inte att alla klarar av sin uppgift. Brottsoffer har berättat om hur lärarna stängt dörren till lärarrummet för att slippa se, eller sagt att de önskar fler vuxna ute på rasterna.
– Vi som vuxna skulle aldrig någonsin acceptera att gå omkring i korridoren på vår arbetsplats och vara oroliga för att åka på stryk. Men det är faktiskt vardagen för vissa ungdomar. Det är ett problem, även om man inte ska överdriva den risken, säger han.

Mikael Jeppson tror att det inte alltid handlar om en ökning av brottsligheten på skolorna, utan om en annan medvetenhet och benägenhet att anmäla. Det som tidigare ”bara” kallades mobbning ses för vad det verkligen är, nämligen brott som olaga hot, kränkningar och misshandel, och polisanmäls oftare.
Men skolorna har olika strategier. Enligt Mikael Jeppson lägger vissa skolor locket på för att kunna visa upp en lugn skola i kampen om eleverna.
Andra profilerar sig med en annan strategi, nolltolerans, och anmäler allt, till och med snöbollskrig.
När väl anmälan är gjord har stödcentrum möjlighet att hjälpa brottsoffren. De kontaktas genom brev och erbjuds bland annat stödsamtal, rättegångshjälp och medling.

Stödcentrum försöker få målsägarna att göra en egen polisanmälan och erbjuder dem hjälp och stöd så att de ska våga vittna och vara med om en eventuell rättegång.
Enligt Olli Puhakka, projektledare på kommunala Precens som driver stödcentrumen, är detta ett led i att förebygga brott i framtiden.
– Samhället kan aldrig komma till rätta med den här brottsligheten om inte gärningsmännen får ett straff eller någon form av reaktion från samhället, säger han.
Han har sammanställt verksamhetsrapporten från förra året. Den visar att behovet av stödcentrum har ökat i takt med att de blivit mer kända bland de unga.

För några år sedan var det mest killar som sökte hjälp. I fjol var 45 procent tjejer. Det förklaras med att tjejer både är bättre på att söka stöd och råkar ut för mer brott i dag.
– Absolut, tjejers utsatthet har också ökat. De oskrivna reglerna om att killar inte får ge sig på tjejer och att tjejer inte begår brott har förändrats, säger Mikael Jeppson.
De som söker sig till stödcentrum har ofta utsatts för allvarliga brott som personrån, misshandel och sexuella övergrepp. En stor del av brotten sker mitt på dagen. Vanliga platser där unga utsätts för brott i Stockholm är torg och större knutpunkter för kollektivtrafiken. Platser som pekas ut i rapporten är Odenplan, Skanstull, Slussen och Fridhemsplan.