Dödligheten i stroke och cancer är till exempel högre för dem med psykisk sjukdom, skriver Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Hom i en debattartikel på SvD Brännpunkt och understryker att landstingen är ytterst ansvariga för att jämna ut dessa orättvisor.
Och han får rätt på varje punkt av Ing-Marie Wieselgren, handläggare i psykiatri på Sveriges kommuner och landsting, SKL.
– Vi vet redan allt det där men det är bra att problemet lyfts fram. På något sätt är det som att kroppssjukvården är starkare än vården av psykiskt sjuka, ambitionsnivån är inte densamma, säger hon till SvD.se.
Vilket ansvar har ni för det?
– Vi har ett jättestort ansvar för att lyfta fram problematiken till politikerna och det har alla som jobbar med det här, vi måste hjälpas åt. Och det gör vi, bland annat med rapporter och artiklar som den här.
En av förklaringarna är enligt Ing-Marie Wieselgren att de som jobbar inom psykiatrin inte varit lika duktiga på att lyfta fram sitt område som andra specialistgrenar.
– Varje gång det skrivs om att psykiatrin inte fungerar får man känslan av att det är svårt att få hjälp. Jämför det med sjukdomar som cancer där man ofta fokuserar på framsteg. Då vågar man lita på att det finns hjälp.
Ett annat problem är att kvalitén mellan landstingen är olika. Det försöker SKL nu råda bot på med hjälp av de 50 miljoner i tre år de fått av socialdepartementet.
– Vi har bland annat tittat på de olika landstingen för att kunna tala om vad de erbjuder och för att kunna låta dem ta del av varandras arbete. Det är ett sätt att samla kunskap och dela den med varandra och skapa bättre mer detaljerade beskrivningar för hur varje landsting arbetar.
Ytterligare ett problem inom psykiatrin är att samordningen mellan öppen- och slutenvård, så kallad heldygnsvård är dålig.
Vad beror det på?
– Det är svårt att säga men en analys man kan göra är att hela vården är en sådan gigantisk apparat och att förändringar tar tid. Det behövs till exempel fler psykiatriker men leveranstiden på en sådan är cirka 10 år.
Även socialminister Göran Hägglund (KD) gör samma analys.
– Alla verksamheter är fullt upptagna med sitt och då kan det lätt bli stuprörsmodellen. Det är därför det är viktigt att lyfta goda exempel, säger han till SvD.se och nämner Södertälje kommun och Gagnef som två exempel på verksamheter där psykiatrin och den vanliga vården har samarbetat väl.
