Ett brittiskt mods vann cykeltävlingen Tour de France. I sin Paul Weller-frisyr och Fred Perry-tröjor är Bradley Wiggins vinst ett oerhört fascinerande ögonblick för en livslång subkulturstudent.

Wiggins landsman, den genomsympatiskt politiske rapparen Plan B – eller Ben Drew som han egentligen heter – hamnar exakt samtidigt i blåsväder för att ha burit en t-shirt föreställandes ett foto av ett skinhead från tidigt åttiotal som står framför en vägg där någon har sprejat namnet på det uttalat nazistiska bandet Skrewdriver.

Det hela ter sig först ungefär lika överraskande som om, säg, hans svenska kollega Timbuktu skulle bära en tröja med valfritt Vit Makt-motiv. Men egentligen är det blott en storm i en mycket liten tekopp.

Skinheadhistorien är en ambivalent sådan. Men hur sällan man än ser regelrätta skinheads på vare sig brittiska eller svenska gator i dag så är den subkulturella bilden av rakade huvuden, bomberjackor, klorinblekta jeans, hängslen och oxblodsfärgade kängor något som aldrig försvinner från vårt kollektiva medvetande. Den hyllade regissören Shane Meadows gör filmer och tv-serier om dem men i realiteten ser de flesta oss blott en avart av skinheads i nyhetssändningar från ännu en högerextremistisk demonstration.

Vetskapen om att skinheadsen ursprungligen gjorde sitt yttersta för att försöka efterlikna unga karibiska immigranter i London och älskade den reggae och ska som de dansade till är ett försonande faktum men något som nästan har raderats ur historieböckerna. Sällan har en subkultur varit så uttalat anti-rasistisk som den allra första generationen skinheads.

Någonstans på vägen gick det fel. Precis som i Shane Meadows film This is England annekterades skinhead-uniformen i 1970- talets slut av The National Front, det nynazistiska parti som utgjorde grunden för vad som idag är The British National Party och i förlängningen det än vilsnare English Defence League.

Men Plan Bs aningen olyckliga val av t-shirtmotiv har ändå en poäng. Den visar upp en spegelbild på hur varje generation har en fördom om hur missanpassad, marginaliserad ungdom ser ut. Plan B ser skinheadsen som en 1980-talets sinnebild av något resten av samhället ville gömma, sopa under mattan. Idag är motsvarigheten de som kallas ”hoodies” eller ”chavs”, en underklass utan egen röst som skrämmer medelklassen genom sin blotta uppenbarelse. En luvtröja kroniskt uppdragen över huvudet år 2012 signalerar samma uppgivna aggressivitet som ett par Dr Martens gjorde ett kvarts sekel tidigare.

I Sverige gör Skrewdrivers aningen försiktigare själsfränder Ultima Thule efter en 30-årig karriär i ”nationalismens” tjänst sin sista spelning på lördag. De gör det på en festival där ett annat av de uppträdande banden beskriver sin musik med orden ”att externa har systemkritiska budskap är ofrånkomligt, i synnerhet i den politiska korrekthetens tidevarv där lögn, förtryck och ofrihet dominerar.”

Tänk hur en tankebana kan ta en till mörka platser. Jag som bara hade tänkt gratulera Bradley Wiggins till hans bedrift.

Andres Lokko är kolumnist och kritiker i SvD. andres.lokko@svd.se