För alla föräldrar som känner dåligt samvete för att de jobbar för mycket eller för att barnen tvingats vara med om en skilsmässa, kan det vara trösterik forskning som sociologerna Sara Brolin Låftman och Viveca Östberg presenterar i dag.
De har tillsammans med en rad andra forskare från Institutet för social forskning vid Stockholms universitet analyserat materialet från den senaste av institutets levnadsnivåundersökningar där närmare 10 000 personer intervjuats. Deras slutsatser ingår i boken Familj och arbete, som utkommer i dag från SNS förlag.
Låftman/Östberg har koncentrerat sig på intervjusvaren från cirka 1 300 barn i åldrarna 10-18 år.
- Det är ovanligt att man verkligen frågar barnen själva hur de mår. Vi har velat se om det finns något samband mellan deras olika sociala relationer och psykiska välmående, säger Viveca Östberg.
Att inte alla mår bra, har hon redan konstaterat i en tidigare studie: var tredje barn har ont i huvud och mage och har svårt att somna, var fjärde känner sig nervös
och spänd och var sjätte är ofta ledsen och nere. Uppgiften nu var att börja undersöka varför.
Det visade sig att innehållet i samvaron med de närmaste vägde mycket tyngre än vilken typ av familj barnen levde i.
- Det är ju troligt att barnen inte mår lika bra mitt under en pågående skilsmässa. Men på sikt fann vi inga statistiska skillnader mellan barn som bodde med båda sina föräldrar, i styvfamiljer eller med ensamstående, förklarar Viveca Östberg.
Inte heller märktes några skillnader mellan barn i familjer där en förälder var hemma eller där båda eller den ensamstående arbetade heltid.
Däremot vad det klart avgörande om barnen kände stöd i familjen eller om där var mycket spänningar och konflikter.
”Om du är bekymrad eller oroar dig för något, vem eller vilka brukar du då prata med?” löd en av frågorna. Mamma, svarade de allra flesta. Sedan kom pappa och därefter den eventuella styvföräldern.
- Lite förvånande var det att märka hur viktigt det var för de äldre tonåringarna, 16-18 år, att ha någon
vuxen att prata med. Det var till och med viktigare för deras hälsa än det var för de yngre barnen, säger Viveca Östberg.
Det positiva är att 80 procent ansåg att de har någon i familjen de kan vända sig till och som de kommer bra överens med. Men för dem som levde i familjer fyllda av konflikter och oenighet fanns ett starkt samband med att må dåligt.
Lika tydligt slog det på hälsan om man var utsatt för mobbning i skolan. Liksom tidigare studier visat mår barn som utsätts för kränkningar av andra mycket dåligt. Något går det dock att motverka för dem som kan använda sina föräldrar som stöd och har någon vän i skolan.
Både att ha vänner i skolan och på fritiden är positivt för hälsan, men viktigast är att ha stöd av en skolkompis.
- Skolan är ju barnens arbetsmiljö där de vistas längst tid. De tjänar mycket på att kunna känna den trygghet och den styrka det innebär att ha vänner omkring sig där, säger Viveca Östberg.
Barn och ungdomars psykiska ohälsa klassas som ett folkhälsoproblem i dag, inte minst därför att flera studier visat att unga mår allt sämre. Det är viktigt att uppmärksamma betydelsen av sociala relationer när man utformar insatser, betonar Viveca Östberg som numera arbetar på Chess, centrum för forskning om ojämlikhet i hälsa.
Studier av vuxna har visat hur nära relationer förlänger livet och skyddar mot såväl depressioner som psykisk och fysisk ohälsa.
