I den första tyska förbundsdagen 1949 var det inte ovanligt att ledamöterna var klädda i lederhosen. Tre decennier senare ryckte miljöpartiet in i parlamentet och tyskarna fick vänja sig vid grovt stickade tröjor, träskor och virkade mössor.
Än i dag är klädkoden i parlamentet mindre strikt än i flera sydeuropeiska länder. Ändå är det i regel kavaj och slips respektive byxdräkt som gäller, även om det i förbundsdagens regelbok inte finns någon formell klädordning.
I början av året utbröt den så kallade slipsstriden när två ledamöter som utsetts till parlamentssekreterare vägrade att bära slips och därför inte fick sitta bredvid förbundsdagens ordförande.

Tomas Lundin

Det är förbjudet att ha hatt (och att röka och tala i mobilen) i plenisalen i den amerikanska kongressens representanthus. Å andra sidan får man gå tillbaka ett kvartssekel för att hitta exempel på att en ledamot bannats för att ha haft olämplig klädsel (gällde en gul kostym). Klädkoden är tämligen konservativ i amerikansk politik, med kostym och slips respektive dräkt och pumps. George W Bush ansåg att det inte var vördnadsfullt att sitta i skjortärmarna i Ovala rummet, men Barack Obama har ändrat på den regeln.

Karin Henriksson

Jeans syns allt oftare i Westminster Palace. Och sedan 1990-talet behöver inte män bära hatt för att ge sig in i debatten. Tony Blairs avspända klädstil har gjort avtryck. Cameron gör å sin sida en poäng av att inte gå i kostym i onödan.
Tumregeln är att de kläder som används vid ett normalt affärsmöte också får bäras i underhuset. Talmannen har vid upprepade tillfällen accepterat mer informell klädsel, till exempel frånvaro av kavaj och slips.
I höstas protesterade en ny labourparlamentariker mot förfallet och föreslog en gemensam klädkod. Thomas Docherty för- fasas i första hand över kvinnornas dekadens, i synnerhet deras tajta jeans och höga stövlar.

Jon Pelling

Det råder ingen officiell klädkod i den thailändska nationalförsamlingen men i detta vad det gäller kläder mycket konservativa land klär sig alla manliga parlamentariker i kostym och slips och de kvinnliga i dräkt av västerländskt snitt.
Detta kan tyckas märkligt i ett tropiskt land långt ifrån Europa eller Nordamerika.
Men eftersom Thailand till skillnad från andra länder i regionen aldrig var koloni fanns här aldrig någon stark rörelse för att bevara den egna klädkulturen som i till exempel Burma och Indien och även Malaysia.
Tvärtom utfärdade i slutet på 1930-talet militärdiktatorn Phibun Songkhram diktat enliga vilka folk beordrades vara civiliserade, det vill säga västerländska. De skulle klä sig ”modernt” i kostym, hatt och kjol, och äta med kniv och gaffel istället för med händerna.

Bertil Lintner

I EU-parlamentet kommer ledamöterna undan med kläder som avviker från sedvanlig kontorsstil, även om kostym och blus-och-kofta är vanligast. De flesta verkar tänka: tja, den där klädseln kanske är helt riktig i Estland/Portugal/Malta. Den unge, långhåriga politikern i hårdrocks- t-shirt glider friktionsfritt omkring på kvoten” ja se ungdomen”, eller på ofta upprepade slagord om det fina med mångfald. Gröna politiker och EU-skeptiska britter är överförtjusta i t-shirtar med arga slogans i plenisalen, som politisk teater.

Teresa Küchler