Som en av de nationer som är mest sårbara för klimatförändringarna vill Bangladesh se fler initiativ från de utvecklade länderna. Det betonar Bangladeshs premiärminister Sheikh Hasina, vars tättbefolkade land redan drabbats av allt fler översvämningar, allt värre orkaner och tilltagande torka.

Bangladesh är klämt mellan smältande glaciärer i Himalaya i norr och klimatproblem i söder där kustområdena drabbats av ”kolossala tidvattenvågor” och ökande saltinträngning. Enligt en FN-bedömning är Bangladesh i dag ett av världens mest utsatta länder när det gäller översvämningar, tsunamivågor och cykloner. Och om världshaven stiger med en meter riskerar en fjärdedel av landet att översvämmas, uppger premiärministern som själv återkom till makten i januari, efter två års halvmilitärt styre.

Sheikh Hasina deltog i EU:s biståndskonferens på Stockholmsmässan i Älvsjö i slutet av oktober. Där framhöll hon att nästa klimatöverenskommelse måste innehålla ”förutsägbara och lagligt bindande åtaganden” om att lindra klimatskador i utvecklingsländerna – framförallt i lågt liggande kustländer, små önationer och de minst utvecklade länderna.

Enligt Sheikh Hasina kostar klimatförändringarna redan 0,5–1,0 procent av Bangladeshs årliga BNP, och därför vill Bangladesh att FN-mötet i Köpenhamn antar en lagligt bindande regim som säkrar klimatflyktingars sociala, kulturella och ekonomiska rehabilitering.

Hon vill också att klimatmötet i Köpenhamn lägger grunden till en fond som ”generöst” kanaliserar stöd under FN:s klimatkonvention, och att fonden inleder sin första tioårsperiod 2010. Och finansieringen får inte urgröpa målet att rikare länder ska ge 0,7 procent av sin bruttonational- inkomst till utvecklingsbistånd, framhöll Sheikh Hasina.

När SvD frågar varför hon inte vill att en klimatfond ska ägna sig åt att ge lån, blir svaret:

–Varför? Jo, för att vi lider av skador som vi inte är ansvariga för. De beror inte på oss, så varför skulle vi ta lån? Varför ska vi återbetala? Det bör vara ett stöd som ges till de berörda länderna, för deras överlevnad.

Hon betecknar Köpenhamnskonferensen som viktig, men inte som det enda avgörande tillfället.

–Köpenhamnsmötet blir kanske inte det slutliga mötet. Man vet inte vad som blir utfallet. Men alla väntar att någon slags fond ska etableras, och denna fond bör inte tas från resurserna för utvecklingsbiståndet.

Är det en realistisk förväntan?

–Varför inte, svarar hon blixtsnabbt med ett skratt.

–Våra förväntningar är mycket höga, ingen tvekan om det, men detta är inte slutet. Köpenhamn blir kanske bara början till en hjälp åt de berörda länderna. Men det bör fortsätta och inte sluta där. Effekten av klimatförändringar drabbar ju redan inte bara vårt land utan också många andra asiatiska länder och andra nationer.

Enligt Sheikh Hasina är ett argument för ökat bistånd till hennes land också att klimatförändringarna gör tillgången på livsmedel mer osäker igen, efter en period när Bangladesh åtminstone för en tid lyckats bli självförsörjande på mat.

–Jag tror att du kan tolerera andra saker bara du har mat i din mage. Du kan inte arbeta med tom mage. Så vi lägger större vikt vid vår matproduktion och jordbrukssektor. Det har vi gjort mycket framgångsrikt.