I förra veckan rapporterades att sjukhussjukan MRSA för första gången påträffats på ett svenskt svin. Hade det inträffat för fem år sedan hade det varit en världssensation.

Fram till 2005 var den klassiska sjukhussjukan, MRSA, helt kopplad till sjukvården. Då rapporterade franska forskare att den antibiotikaresistenta bakterien påträffats hos fyra svin och en frisk skötare. Kort därpå drabbades dottern till en svinbonde i Holland av en svårbehandlad infektion.

Eftersom Nederländerna var ett av de länder som bäst lyckats pressa ned MRSA inom sjukvården misstänkte man att svinen kunde bidra till den spridning av multiresistenta bakterier som noterats utanför vården. En provtagning gav oroande resultat: MRSA fanns på 39 procent av de gårdar som testades och hos mer än hälften av svinskötarna.

En EU-omfattande kartläggning inleddes och blev klar i vintras. Den avslöjade att smittan spridits till svin i 17 av 24 EU-länder. I stora producentländer som Tyskland, Belgien, Spanien och Italien var andelen drabbade besättningar skyhög.

I torsdags steg siffran till 18 då svenska myndigheter för första gången påträffade MRSA på en slaktkropp då man tog 191 prover.

I en färsk analys har EFSA:s experter nu försökt förstå vad som orsakat smittan.

– Vi har jämfört med gamla prover och kan bestämt säga att det rör sig om något helt nytt som tidigare inte funnits hos svinen. Bakterierna sprids nu mycket snabbt och över långa avstånd med hjälp av den omfattande handeln med levande svin som pågår i Europa, säger Henrik Hasman, forskare vid danska fødevareinstitutet vid Danmarks tekniska universitet som deltagit i arbetet med analysen.

Den visar att risken för att besättningarna ska vara drabbade står i direkt samband med dess storlek. I stora anläggningar finns det fler smittvägar och det kommer ständigt in nya grisar som kan vara smittbärare.

Enligt analysen är risken på EU-nivå dubbelt så stor för att smittan ska finnas i en anläggning med 100 till 400 svin än i en med under 100 svin. En trolig förklaring är att sjuka djur sällan behandlas individuellt utan att antibiotikan ges till hela flocken på en gång. Detta förekommer även i mindre besättningar men är vanligast och ger mest negativ effekt i de stora besättningarna.

En förfinad analys som tyska myndigheter gjort avslöjar ännu mer dramatiska skillnader. I 15 stora besättningar med mer än 1000 djur påträffades MRSA i tio, alltså 67 procent, medan motsvarande andel för besättningar med 50 till 100 djur var 18 procent. Tyskland är ett land som Sverige importerar mycket fläsk ifrån.

Analysen på EU-nivå försvåras av att det är mycket stora skillnader mellan olika medlemsländer. Medan andelen smittade produktionsanläggningar är mellan 20 och 50 procent i många stora producentländer, anges andelen smittade besättningar till 3,4 procent i Polen, 2,7 procent i Frankrike och 0 procent i Slovakien, Bulgarien, Storbritannien och Baltikum.

De forskare som samlat in uppgifterna skriver uttryckligen att det behövs kompletterande data från flera länder och att den nuvarande uppskattningen kan vara en underskattning.

Det står klart att det förekommer en överföring direkt mellan djur och människor, som sedan kan föra den vidare till andra. Detta innebär ett arbetsmiljöproblem för alla som hanterar svin och charkprodukter.

En holländsk studie har visat att MRSA-bakterier var vanliga även i konsumtionsfärdigt fläsk, spår påträffades i en femtedel av proverna. Men forskarna vet ännu inte hur viktig födan är som spridningsväg. Resistenta bakterier leder inte alltid till direkt insjuknande men bakterien kan bäras med i tarmfloran en tid och orsaka infektioner då immunförsvaret sätts ned vid ett senare tillfälle av sjukdom eller behandling.

– Det är förstås väldigt oroande att det byggs upp en ny omfattande reservoar av antibiotikaresistenta bakterier i djurproduktionen och det kommer att påverka oss förr eller senare, säger Henrik Hasman.

EU:s nuvarande hållning är att livsmedel som äts "inte bidrar signifikant" till spridningen av MRSA bland människor, men data är knapphändiga. Dessutom redovisar i stort sett bara de nordiska länderna och Holland hur mycket antibiotika som ges till djuren.

– För att mota utvecklingen borde det införas förbud mot att använda viktiga humanantibiotika på djur, det skulle krävas bättre redovisning av användningen och krav på att ha prövat alla andra metoder innan antibiotika sätts in, säger Henrik Hasman.