Måndag 8 november.

När Mona Sahlin inleder det första av flera krismöten den kommande veckan – den här gången med partiets verkställande utskott – står en förtroendeomröstning på agendan. Om henne själv. Och beslutet blir inte enhälligt – två ledamöter väljer att vända Mona Sahlin ryggen.

– Det satte bollen i rullning. Men jakten på henne började långt tidigare, säger Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och socialdemokratisk debattör, som menar att Mona Sahlins motståndare i partiet satte spiken i kistan redan när Vänsterpartiet lyftes in i det rödgröna samarbetet.

–De visste att det skulle bli hennes undergång. Och så blev det.

Lena Hjelm-Wallén, nära vän och ordförande i den valberedning som för fyra år sedan vaskade fram Mona Sahlin till parti- ledarposten för Socialdemokraterna, ger en annan bild.

– Efter valförlusten fanns det ändå en förnyelseambition som Mona helt klart hade kunnat klara av att leda. Men det finns en gräns och den nåddes nog i måndags. Hon prövade frågan men fick inget stöd. Redan då borde det ha känts tufft för henne, säger Lena Hjelm Wallén.

Utåt ställer sig vapendragare som partisekreterare Ibrahim Baylan, Sven-Erik Österberg och Thomas Östros bakom sin partiledare. Men det räcker inte, bilden av ett splittrat parti med en starkt ifrågasatt ledare dominerar i medierna.

Tisdag 9 november.

Krisstämpeln befästs ytterligare efter uppgifter om stark intern kritik mot partisekreterare Ibrahim Baylan och partiets ekonomiske talesperson Thomas Östros, den person som Mona Sahlin själv lyfte fram på bekostnad av Pär Nuder när hon skulle forma sina styrkor. I ett uppmärksammat utspel kräver SSU:s Jytte Guteland att hela partiledningen ska ställa sina platser till förfogande för att få nya friska tag i förnyelseprocessen.

Utspelen påverkar säkerligen Mona Sahlin, men fungerar även som pådrivare för partiets medlemmar, menar Ulf Bjereld, socialdemokrat och professor i statsvetenskap.

–Krisstämpeln lockar fram känslor, folk känner sig manade att ge sin bild i debatten, förklarar han.

Onsdag 10 november.

Spekulationer om vilka som sitter löst fortsätter i medierna, samtidigt som de dementeras från olika håll. På eftermiddagen tar Mona Sahlin tjuren vid hornen och meddelar att hon ställer sig bakom SSU:s krav. Hon uppmanar samtliga i partistyrelsen och i verkställande utskottet att ställa sina platser till förfogande.

Ulf Bjereld tror att Mona Sahlin hade kunnat sitta kvar, om hon inte hade fallit för trycket.

– Hon kände sig pressad men det var ett onödigt beslut. Nu hamnar vi i en persondiskussion istället för en politisk diskussion. Den hade hon kanske ändå kunnat föra vidare.

Morgan Johansson som ingår i partiets nytillsatta kriskommission strör ytterligare salt i sitt partis sår och skyller valförlusten på Thomas Östros. Samma dag inleder partiets kriskommission, där Morgan Johansson ansvarar för valanalysen, sitt arbete.

Fredag 12 november.

Spekulationerna om maktspelet fortsätter, vem får stanna och vem får gå? Mona Sahlin är själv i London för ett möte med andra socialdemokratiska ledare för att diskutera fredsprocessen i Mellanöstern. Mellan mötena har hon två telefonkonferenser med ombudsmännen och distriktsordföranden hemma i Sverige. Flera distriktsordförande kräver att den extrainsatta kongressen ska tidigareläggas och återigen faller Sahlin för påtryckningarna. Någon gång i slutet av februari eller första halvan av mars nästa år blir det ny kongress, meddelar partisekreterare Ibrahim Baylan efter mötet.

Lördag 13 november.

Mona Sahlin går till frisören inför söndagens möte med verkställande utskottet. Hon passar också på att träna på gym och gå på bio.

Enligt uppgifter i flera medier försökte ledande socialdemokrater redan under lördagen att övertala Sahlin att kasta in handduken, själv tillbakavisar hon kontakterna. I efterhand framkommer det att beslutet funnits i tankarna ända sedan valförlusten.

– Hon är en oerhört lugn person Mona, det är hennes styrka. Jag tror inte att hon har låtit sig påverkas av det här medietrycket, hon är van sedan tidigare, säger Lena Hjelm-Wallén.

Söndag 14 november.

Tre tunga SSU-ledamöter kräver i SvD att Mona Sahlin ska avgå. Mona Sahlin går återigen sina kritiker till mötes och meddelar verkställande utskottet sitt avgångsbeslut strax före lunch.

Efter lunch kommer de 26 partidistriktens ordförande till högkvarteret. In i det sista tycks flera av dem vara omedvetna om det besked deras partiledare ska komma att ge bara några minuter senare och sedan kommunicera till det väntande pressuppbådet.

– Mitt intryck är att det här var hennes eget beslut. Personer som står henne mycket nära verkade uppriktigt inte veta vad de hade att vänta när de gick in i mötet i söndags, säger Ulf Bjereld.

Kvällens planerade intervju med Sahlin i SVT:s Agenda ställs in, istället får den hastigt inkallade panelen diskutera Sahlins efterträdare.

Måndag 15 november.

Sahlin tar morgonplanet till Paris för ett möte med Socialist International – avhoppet påverkar inte agendan. Det finns jobberbjudanden säger hon, men vill inte spekulera om sin efterträdare.

– Jag är partiledare fram till mars.