Självkritiken central i sahlinsk balansakt

Hur låter socialdemokraterna på första maj, året efter att de har förlorat makten? I Sverige är ju maktskiften så ovanliga att frågan är ganska lätt att besvara.

1977 i Göteborg uppmanade Olof Palme den borgerliga regeringen att avgå efter ett drygt halvår vid makten: ”Det är bara att gå till talmannen”.

Partisekreteraren Sten Andersson, som är motiv på årets förstamajmärke, sa på Norra Bantorget att statsminister Fälldin borde ”veta sjufalt hut”. Han tillade att ”löntagarfonder behövs” och kommer att införas.

1992 talade Ingvar Carlsson i Östersund om statsminister Bildt som en ”arrogant, stöddig och farlig” politiker. Carlsson kritiserade ”slakten” på dagis och åldringsvård ute i kommunerna och anklagade regeringen för att rasera det socialdemokraterna hade byggt upp ”årtionde efter årtionde”.

Ställt bredvid referaten från föregångarnas tal i samma situation, så var Mona Sahlins anförande i Kalmar igår ett under av hovsamhet och självprövning.

Moderaterna angreps förstås, men med ganska skämtsam ton som när Sahlin menade att ”det nya arbetarpartiets” budskap hade passat bättre precis en månad tidigare: på första april när det är fritt fram att luras.

Mona Sahlin upprepade igår att a-kassan åter ska bli 80 procent av lönen, kompletterat med det gamla vallöftet om en höjd maxnivå.

Budskapet är exakt vad LO vill höra och det är svårt att de att Sahlin skulle lyckas mobilisera facket inför valrörelsen 2010 utan det här löftet. Så varför inte lika gärna lova det redan nu?

Men till skillnad från tidigare s-ledare efter valnederlag och maktskiften pekar Mona Sahlin också på några områden där det egna partiet har misslyckats.

Den socialdemokratiska skolpolitiken har inte varit tillräckligt inriktad på lärande och ordning. Och kampen mot arbetslösheten ”fick vi inte tillräckligt tydligt fram i valrörelsen”.

Ett skäl till att det låter annorlunda i år är förstås att det inte var Mona Sahlin personligen som förlorade valet. I alla fall inte på samma sätt som Palme och Carlsson som var parti­ledare och statsministrar vid valförlusten.

Sahlin valdes till partiledare efter valfiaskot och behöver nu både förslag som ligger i linje med partiets tradition, som den höjda a-kassan, och ett utrymme för förnyelse på andra områden.

Den balansgången är nödvändig för att tillfredsställa både partiets traditionella arbetarväljare och de medelklassgrupper som man förlorade i valet.

Sahlin tål mer självkritik eftersom hon i alla fall inte var högst ansvarig för den politik som väljarna underkände i valet.

Den som var det talade i Gnesta. Där var tongångarna också mer som de brukar när gamla s-ledare talar på första maj efter en valförlust.

Där förklarade förre statsministern Göran Persson att regeringen Reinfeldts politik är ”nästintill demokratisk katastrof”.

Göran Eriksson

08-13 56 17

goran.eriksson@svd.se

Fler artiklar