Det är många känslolägen som prövas nu: pannrynkad moralisk indignation, golvtittande ångerfullhet, gåtillbottnande självspäkning, tajmoutad utplåning, näsdukskramande svettorkning med mera. De är alla förutsägbara delar av en bekant dramaturgi. Och vansinnigt bra förstasidesbilder blir det!

Det verkar inte vara någon som kommit på den effektiva metoden avväpnande öppenhet och humor. Man kunde faktiskt tänka sig att Ulvskog sa att hon är tacksam för all socialdemokratisk argumentation fp suger
i sig, kanske kan det rentav bli riktigt hyggliga sossar av dem en dag!
Det är något konstigt med att politiska partier, som lägger miljontals kronor på att ”nå ut”, blir så upprörda när det är någon där-ute som når in.

Ta exemplet med skolminister Ibrahim Baylan. Han är ”förbannad” (OBS ska betraktas som starkt ord) för att folkpartiet laddat ned hans skolrapport från socialdemokraternas interna nätverk dagen innan den skulle lanseras offentligt. Björklund kunde därigenom förbereda en motrapport.
Baylan kunde ha sagt: Jag är smickrad över att Björklund är så intresserad av mina tankar att han måste rycka pappren ur handen på mig. Det visar vilken styrka och attraktion mina förslag har och jag är övertygad om att många väljare delar hans intresse ... och så vidare.

Baylan kunde också gå ett steg till och lova att i fortsättningen skicka över ett förhandsexemplar av sina lysande förslag så att Björklund kunde försöka få ordning på de tunna motargument han har. Det är det som är en fri debatt. Jag
fruktar inga folkpartistiska förberedelser, säger skolministern till SvD.
Nej, så rolig är inte skolministern och ingen partisekreterare och ingen godsägare på Torp heller. Humor och självironi står lågt i kurs hos topppolitiker och deras spinndoktorer. Det viktiga är att ”styra agendan”, att spela ut i rätt ögonblick så att motståndaren blir överrumplad och att, med ett ganska fult nysvenskt ord, taktisera. Är det inte ganska nedlåtande, både mot motståndare och väljare? Och som sagt glädjelöst.

Man längtar efter repliker som den som Agneta Dreber fällde en gång när det gått dåligt för Stockholmspartiet i ett val: ”Vi fick tydligen inte ut vårt budskap till väljarna. Men det kan inte de andra ha fått heller, så bra som det gått för dem”.
Humor får man leta efter på annat håll. På dn.se inbjuds folk att göra affischer åt partierna. Även där lyser briljansen med sin frånvaro, men rätt vad det är glimmar humorn till som i parodin på folkpartiets löpsedelsplakat Framtidens Nyheter: ”Nu är alla buggade.
Det var vi som började. Folkpartiet”.