När Sverige 2003 folkomröstade om huruvida kronan skulle bytas mot euron blev det en förkrossande seger för alla som ville behålla kronan som valuta. Nästan 56 procent ville ha kvar den svenska valutan, 42 procent ville byta ut den.

I en undersökning som Sifo gjort på uppdrag av SvD har andelen europositiva ökat samtidigt som de negativa minskat. Relationerna i mätningen är 53 procent negativa och 47 positiva av dem som svarat ja eller nej på frågan. Om man räknar med de 11 procent som inte vet blir talen: 47 procent nej och 42 ja.

Frågan om Sverige ska införa euron har aktualiserats under den pågående finanskrisen med bland annat ett stort kursfall för kronan gentemot dollarn. Även euron har tappat mark gentemot dollarn, men inte i lika stor utsträckning som kronan.

Under finanskrisen har röster höjts för att det skulle vara bra för Sverige att tillhöra eurogruppen. Men inget av riksdagspartierna anser att det är aktuellt med en ny folkomröstning för att avgöra frågan. Statsminister Fredrik Reinfeldt menar dock att finanskrisen kan stärka argumenten för ja-sidan.

– Men återigen, vi tar ansvar för det beslut som fattades och balanserar det med andra åtgärder, som överskott i de offentliga finanserna och andra stabilitetsåtgärder som är viktiga för att det inte ska bli mer volatilt än det redan är, sade han till TT under ett besök i Tyresö i går.

Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann anser att det behövs en ”väsentlig omsvängning i den svenska opinionen” för att frågan om en ny folkomröstning ska bli aktuell. Hittills har han inte sett någon sådan förändring, men han tycker att resultatet i SvD:s mätning ”indikerar” att det håller på att ske en skiftning av väljarnas inställning till euron.

– Jag tror att det beror mycket på att vi har sett flera olika frågor där nyttan med europasamarbetet illustreras till exempel i klimatfrågan, men nu också i och med EU:s agerande i finanskrisen.

Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Thomas Östros tycker att förskjutningen i opinionen är ”intressant”.

– Men det ändrar inte vår uppfattning att det inte är aktuellt att föra upp frågan om folkomröstning på dagordningen.

För att det ska ske krävs en lång diskussion i lugn och ro, menar Östros. Kronfallet och finanskrisen är inget skäl snarare tvärtom.

När Statistiska centralbyrån, SCB, i maj i år undersökte väljarnas inställning till euron svarade 34,6 procent ja till att införa den, 51,7 procent nej och 13,7 procent kunde varken svara ja eller nej. Andelen ja-sägare var alltså färre än i SvD/Sifos mätning, medan de negativa är ungefär lika många i de båda undersökningarna.

– Det är lite högre ja-siffror än vad man kunde förvänta. Det kan hänga samman med den trend som vi har sett de senaste åren, att stödet för EU-medlemskapet har ökat. Men förmodligen hänger det mer samman med att eurofrågan för första gången på länge aktualiserats i samband med krisen, säger Rutger Lindahl, EU-forskare och professor i statsvetenskap i en kommentar till förskjutningen.

Han tror att ja-sidans ökning främst beror på att osäkra väljare sökt sig dit. Nej-sägarna är en stabil grupp som inte förflyttar sig lätt.

– Det som krävs är att det blir en rejälare samhällsdiskussion för att det ska ske är en rejäl samhällsdiskussion om eurons för- och nackdelar.

Om man tittar djupare i SvD/Sifos mätning kan man konstatera att inte mycket har skett jämfört med tidigare undersökningar: de europositiva finns främst exempelvis i storstadsregionerna och de enda partier som har en majoritet av ja-sägare är moderaterna och folkpartiet. Kvinnor är mer negativa än män. Men det har också skett vissa förskjutningar.

– Äldre har blivit mer positiva till euron jämfört med till exempel folkomröstningen, säger Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsundersökningar.