Tänk på senaste gången du kände dig riktigt, riktigt värdelös. Jag kan svära på att det i grund och botten handlade om siffror. Ett resultat som inte blev det förväntade. Ett medelvärde som du inte kunde leva upp till. En tabell där ditt lag huserade i den nedre halvan.
Trots den skada de tillfogar oss väljer fler och fler att leva sina liv genom siffror. De räknar sina fotsteg med stegräknare. De löser medlemskap i Viktväktarna. Många går längre än så. Tidningen Wired rapporterade nyligen om en växande folkrörelse: The self tracking movement. Den består av människor som med hjälp av raffinerade digitala redskap för bok över sina geografiska positioner, hur många kalorier de stoppat i sig, vilken puls de har. De betygsätter sitt humör genom en särskild Facebookapplikation. De twittrar om var i menstruationscykeln de befinner sig. Somliga kopplar upp sig till sensorer och analyserar sin egen sömn.
Reklamsloganen ”Actually, it is rocket science” kan vara ett första steg in i detta numeriska missbruk. Den syftar på ett joint venture mellan sportjätten Nike och datortillverkaren Apple. I en urgröpning i ena sulan på mina joggingskor sitter en sensor som registrerar varje steg jag tar i elljusspåret. Inloggad på mitt Nikekonto kan jag analysera min joggingrunda och jämföra den med andra löpare runt om i världen. Vi kan bilda lag och sätta upp gemensamma mål. Hittills har över en miljon motionärer registrerat sig på tjänsten som av Nike+Apple kallas för världens största löparklubb.
Någon ”rocket science” är det förstås alls inte frågan om. Snarare en version 2.0 av det puritanska tankesystem som har givit oss det löpande bandet, stämpelklockan och utbrändhetsdepressionen. Ska konceptet placeras i någon forskningstradition skulle det i så fall vara scientific management, läran om hur övervakning och empiriska studier kan göra arbetare mer effektiva. En organisationsteori som växte fram under industrialismen och blev särskilt populär i Sovjetunionen. I sulan på mina joggingskor gömmer sig med andra ord en liten grå byråkrat som hanterar statistiken från mina löparrundor och kontrollerar att jag fortsätter att vara en produktiv enhet.
Genom sitt enorma statistiska underlag har Kreml, förlåt Nike, kunnat skapa sig en bild av världens motionslöpare. Flest springer på söndagar. Populäraste låten i motionsspåren är den enerverande ”Pump it” med Black Eyed Peas. Man har även kunnat se att det magiska numret är fem. Många testar tjänsten ett par gånger innan de ger upp. Det är när den registrerade löparen laddat upp sina resultat för femte gången han/hon är fast i sifferträsket.
Flåsande lufsar jag över den tegelröda bron mot Årsta. När jag stannar på krönet har jag sprungit sträckan 5,8 kilometer fem gånger och förbränt totalt 3500 kalorier. Jag har även fattat ett viktigt beslut. Jag tar av mig skon, pillar ut sensorn och ser den singla ner mot vattenytan. Sedan promenerar jag sakta hemåt som en fri man.
