I stort sett samtliga stater i världen har skrivit under barnkonventionen, förutom USA och Somalia. Trots det kränks rättigheterna som länderna under högtidliga former slagit fast för miljontals barn runt om i världen.

Det finns flera andra internationella konventioner som tillkommit senare, bland annat om tortyr och funktionshindrades rättigheter. Till skillnad från dem finns det ingen klagomekanism i barnkonventionen när de rättsliga systemen i ett land inte kunnat ge upprättelse åt ett barn som kränkts.

Nu förs en bred internationell kampanj för att införa en sådan och därför besökte Anita Goh, som representerar ett stort antal frivilligorganisationer, Stockholm för att tillsammans med barnombudsmannen träffa tjänstemän på regeringskansliet.

–Barnkonventionen är ett fantastiskt instrument, men det finns luckor med implementeringen. För att rättigheter ska fungera måste det finnas sanktioner. I många fall kan inte barn som kränks vända sig någonstans. Tanken är att det här ska ge en tydligare praxis om vad barnen har rätt till, säger Anita Goh.

–Sverige är ett föregångarland inom barns rättigheter och kan spela en viktig roll i genomförandet. Många länder lyssnar på Sverige.

I mars ska rådet för mänskliga rättigheter, där Sverige dock inte är med, ta ställning till om arbetet med att skapa en klagomekanism ska dras igång på allvar och börja konkretiseras. Det är då de tuffa förhandlingarna mellan staterna börjar och många tekniska frågor ska lösas.

–Staterna har ratificerat konventionen, det är upp till bevis nu. Ska barnen ha rätt att klaga? Blir svaret negativt blir jag uppriktigt orolig, säger Anita Goh.

Processen är fortfarande i ett tidigt skede och regeringen vill inte uttala sig ännu. Alireza Javaheri, politiskt sakkunnig på UD, säger att tillägget troligtvis drar ut på tiden.

–I vissa artiklar i konventionen står det att staten ”skall” göra vissa saker, i andra att staten ska ”eftersträva” saker. Det är alltid en delikat uppgift att tolka konventionstexterna. Vi tar det här på stort allvar och måste se hur förhandlingarna och diskussionen går innan vi kan ta ställning, säger han.

–Jag förstår att de vill att Sverige utan att ha sett något ska säga att vi kommer att underteckna, men så funkar det inte riktigt, det är många departement och många ministrar inblandade.