Mona Sahlin var förra gången socialdemokraterna skulle utse ordförande den som skulle ta över efter Ingvar Carlsson. Då föll hon på att hon bland annat hade använt sitt tjänstekreditkort för privata utlägg, den så kallade Tobleroneaffären. Efter tio år med Göran Persson stänger hon inte dörren för uppdraget:
– Låt partiet få diskutera först. Ingen i dag bör säga varken ja eller nej, låter hon hälsa via sin pressekreterare. Sahlin vill dock inte bli intervjuad.

Thomas Bodström är i motsats till Sahlin tydlig när han över en kopp kaffe på ett kafé i Gamla stan i Stockholm svarar på hur han skulle ställa sig om valberedningen frågar.
– Då kommer jag att säga att jag inte är rätt person. Av det enkla skälet att jag har varit minister
i sex år, och sex år räckte för mig.

Han säger att uppdraget inte passar honom som har fyra barn, eftersom partiledare ska man vara i ”ungefär tio år”.
– Det skulle innebära att jag skulle säga hej då till mina barn och säga att vi ses om tio år.
Thomas Bodström menar att nästa partiledare måste ha förmågan att dels entusiasmera människor så att de röstar socialdemokratiskt 2010, dels kan se bortom nästa val och har visioner om Sveriges roll i den globaliserade världen.
Han vill inte peka ut någon särskild person, men gör ändå en markering:
– När det finns så många kandidater, och ingen speciell, tycker jag det vore bra med en kvinna.

Hans recept för att det ska bli en socialdemokratisk valseger 2010 innehåller inte särskilt stora förändringar jämfört med den nuvarande politiska linjen. Och s ska inte ha ett organiserat samarbete med vare sig vänsterpartiet eller miljöpartiet.
– Därför att vi har helt andra grunder. Vi är, jämfört med vänsterpartiet, ett parti som värnar väldigt mycket om fri företagssamhet. Och vi har en annan syn på tillväxt än vad miljöpartiet har.

De borgerligas gemensamma kampanj under valrörelsen imponerade inte särskilt mycket på Thomas Bodström.
– Tjoflöjta med bakelser som man slafsade i sig. Jag tyckte bara det såg töntigt ut. Men det var säkert en felbedömning från min sida.
Efter sex år som justitieminister känner han sig ”ganska färdig” med området. Samtidigt är han ordförande i riksdagens justitieutskott.
– Nu blir det en annan roll. Men hade vi fortsatt hade jag inte kunnat vara justitieminister.

Han säger att andra frågor
än rättspolitik intresserar honom mer och mer.
– I valrörelsen var det bara allmänpolitik från min sida. Jag tyckte det var väldigt kul. Då kan man tala om samma värderingar fast i andra frågor.
Thomas Bodström förklarar valförlusten främst med att väljarna ville ha en förändring, eller ”time for change” som han säger.
– Tolv år är tolv år. Man kunde känna det hos människor. Jag kände det hos vänner i Stockholm som alltid röstat rött och som sa: varför inte prova.

De av hans partikamrater som bland annat pekat på Göran Perssons ledarskap och person som en orsak till förlusten har han inte mycket till övers för.
– Jag tycker att det är lite patetiskt. Vi hade alla chansen att komma med synpunkter på hur valrörelsen skulle gå till.