En medveten satsning på att stärka de hiv-smittades egna immunförsvar har länge visat sig vara en framgångsrik strategi i kampen mot aids. Redan på 1980-talet gjordes svenska försök med mineralet selen som har en antioxidativ verkan och spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar, men i den turbulens som rådde hamnade inriktningen i skymundan av annan hiv-forskning.

Förra året rapporterade så en forskargrupp i Miami att de gett 200 mikrogram koncentrerad selenjäst per dag i nio månader till 91 hiv-patienter. Jämfört med en kontrollgrupp uppvisade selengruppen betydligt lägre tillväxt av hiv-virus och hade dessutom högre koncentration av viktiga celler i immunförsvaret som hiv-viruset attackerar.

Däremot kunde de inte förklara vad det var som orsakade förbättringen.

Nu har forskare vid Pennsylvania-universitet, finansierade av National institute of health, lyckats visa i cellstudier att vissa selenrika proteiner i blodet angriper ett av de 14 proteiner som hiv-viruset producerar i ett inledande skede. Och det är inte vilket hiv-protein som helst som är måltavlan, utan det ökända hiv-proteinet Tat som spelar en nyckelroll då viruset förökar sig.

Forskningsledaren Sandeep Prabhu säger till tidskriften Journal of biological chemistry att de kom hemligheten på spåren genom att se vilka protein i immunförsvaret som hiv-viruset själv anstränger sig för att oskadliggöra så att det sedan har fritt spelrum att föröka sig.

–Eftersom hiv-viruset attackerar selenproteiner tycket vi att det var logiskt att öka utsöndringen av sådana selenproteiner i kroppen, säger han till tidskriften.

När selen tillsattes bromsades mycket riktigt hiv-virusets förökning med mer än 90 procent och när man åter minskade halten selenprotein nära fyrdubblades hiv-virusets aktivitet. Med ökad insikt om den mekanism som ligger bakom selenets effekt hoppas forskarna att man ska kunna utveckla effektivare läkemedel.

Anders Sönnerborg, professor och överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, säger att forskningen är intressant men knappast medför några radikala förändringar i Sverige där behandlingen redan uppnått mycket goda resultat.

–Men vi ser fortfarande en låggradig immunaktivering bland dem som lever med hiv. Det gör att man har en något förhöjd risk för exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar. I det sammanhanget skulle det vara intressant att pröva selen, som en hypotes, säger Anders Sönnerborg.

Han tror att selenbehandling kan få en större betydelse i tredje världen, som en billig behandlingsmetod och komplement till annan behandling.

I Sverige har den förväntade livslängden för hiv-smittade ökat rejält. Men forskare runt om i världen har fortsatt att söka efter alternativa behandlingsmetoder som inte kräver lika strikt följsamhet och har mindre risk för biverkningar.

Tillskott av selen antas kunna minska risken för en rad sjukdomar även för människor som inte är hiv-smittade, särskilt om intaget är lågt från början. Den selenfattiga svenska åkerjorden gör att vi tillhör den kategorin.

Så sent som på fredagen rapporterade forskare i tyska Mainz att tillskott av selen ökade halten i blodet av ett selenprotein som är en känd markör för minskad plackbildning i hjärtats kranskärl.

Och för två år sedan visade en stor dansk-amerikansk studie att risken för prostatacancer minskade med 40 procent för dem som fick i sig mest selen i kombination med E-vitamin. Ledande svenska forskare menade att effekten i Sverige kan vara ännu större eftersom studien byggde på amerikanska medborgare med ett redan högt selenintag.

En brittisk undersökning har visat att selenhalten i blodet hos britter halverats till svensk nivå, från 60 mikrogram per liter till 34 mikrogram sedan EU begränsade importen av vete från USA på 1980-talet. Den rekommenderade dosen är 65 mikrogram.