Åksjuka kan drabba alla. Men det är inte kul när man heter Aung San Suu Kyi och sitter på en presskonferens med världens ögon riktade mot sig, och plötsligt i direktsändning måste kräkas framför kamerorna. En uppkastning som med blixtens hastighet sprids över hela jordklotet, och leder till vilda spekulationer om hälsan för en av världens mest beundrade demokratiikoner.

Det var vad som hände förra veckan när Aung San Suu Kyi för första gången efter ett kvarts sekel i husarrest i Burma kom till Europa. Första hållplats var Genève där hon skulle tala inför internationella arbetsorganisationen ILO. Hon landade sent på onsdagskvällen efter en lång flygning, och var påtagligt blek när hon morgonen efter steg upp på podiet i FN-högkvarteret framför drygt 4000 delegater.

Uppmärksamheten var enorm, applåderna dånade, fotoblixtarna smattrade och folk sprang som tokiga omkring henne. På den efterföljande presskonferensen var salen fullpackad med journalister och luften tung att andas. Suu Kyi var ännu blekare. Rösten var tunn och blicken trött. Men hon gjorde strålande ifrån sig.

Sedan drogs hon snabbt iväg, forslades in på en lunch med alla FN-chefer och vidare till ett väntande tåg med nyfikna studenter som förde henne till Bern där landets regering väntade med tjusig välkomstceremoni innan hon åter leddes in på en presskonferens. Då sade det stopp för Aung San Suu Kyi. Den molande åksjukan, tröttheten och stressen fick henne att kalla på spypåsen i direktsändning. En planerad galamiddag med landets president fick ställas in, och Suu Kyi bäddades ner i en schweizisk säng.

Rubrikerna blev stora och dramatiska, fast det som hände egentligen var säkert som amen i kyrkan. ”The Lady” är en moraliskt stark men fysiskt späd kvinna på blott 48 kilo med lågt blodtryck och väldokumenterad åksjuka. Hon firade sin 67-årsdag i går. Och framförallt: hon har tillbringat en tredjedel av sitt liv i husarrest i ett land plågat av en stenhård militärdiktatur. Då är man inte i toppform.

Vem som än gjorde Aung San Suu Kyis hektiska reseprogram borde ha tänkt till innan biljetterna och talen bokades. Tio dagar med rundresande i Schweiz, blixtbesök i Norge för att hämta Nobelpriset, konsert med Bono i Irland, tal i brittiska parlamentet, utnämningar i Oxford och möte med sönerna samt nedslag i Paris – är det rimligt för en kvinna i hennes situation oavsett hennes moraliska krafter? Nej.

Kanske förväntas också för mycket av legendariska storheter som Aung San Suu Kyi, Nelson Mandela, Martin Luther King, Dalai Lama, Mahatma Ghandi… Människor som kallas ikoner och personifierar tolerans, godhet och ledarskap, och därmed betraktas som en sorts övermänniskor som klarar allt. Men även ikoner kan vara utmattade, längta efter sovmorgon, glömma möten, tappa tålamodet – eller bli åksjuka. ”Tänk på Burma som vanliga människor”, sade Suu Kyi i talet i Genève. Jag skulle vilja låna hennes kloka ord. Tänk på Aung San Suu Kyi som en ovanlig men också vanlig människa.