I tisdags meddelade Gudrun Schyman att hon lämnar vänsterpartiet, som hon i tio år var framgångsrik ledare för. Hon sitter kvar i riksdagen, nu som politisk vilde, men vill kunna agera fritt för att stärka den feministiska rörelsen och ”montera ned de patriarkala krafterna”. Om arbetet leder till ett feministiskt parti eller en kvinnolista inför nästa val är, enligt Gudrun Schyman, oklart.
– Jag vet inte vilka vägar det här kommer att ta, sade hon vid en pressträff i förrgår.

Redan i somras medgav Gudrun Schyman att hon deltog i förberedelserna för ”någon form av initiativ” för att bättre föra fram de feministiska frågorna. Även då svarade hon undvikande på frågorna om en eventuell ny partiledarkarriär för egen del.
Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap, är en av initiativtagarna till de pågående samtalen om bildandet av ett nytt, antipatriarkalt parti. Tanken är att det ska vara med och slåss om väljarnas röster i nästa val, 2006. Och det potentiella väljarstödet är stort, tror hon. ”Upp till 15 procent räknar vi med” skriver Ebba Witt-Brattström i ett e-postbrev till SvD, och tillägger att det inte är svårt att få feminister att vilja delta i diskussionerna.

– Hurra för henne, fint att få en feministisk ”vilde” i riksdagen, lyder hennes reaktion på Gudrun Schymans avhopp.
Det är, enligt Witt-Brattström, ”inga problem” att Schyman behåller sin riksdagsplats, eftersom den förra vänsterpartiledaren ”om någon är vald för att hon är hon och driver de frågor hon driver”.
Men klart är att Gudrun Schyman inte är Ebba Witt-Brattströms önskekandidat i toppen på ett eventuellt feministiskt parti. Det skulle få en vänsterpartistämpel om Schyman spelade ”första fiolen”, i synnerhet om hon var ensam ledare.
– Ett feministiskt parti som inte ska ses som enbart en fraktionering av vänsterpartiet måste ha en ledning med också en annan bakgrund. Annars talar vi om ett femprocentsparti, skriver hon till SvD.

I våras sade Ebba Witt-Brattström att förra statsrådet Margareta Winberg (s), i dag ambassadör i Brasilien, var en av hennes favoriter till ledarposten. Men hon har avböjt att delta i arbetet.
– Jag har meddelat dem att jag är med i ett parti, och jag ser inte att man kan vara med i två partier, förklarade Margareta Winberg för SvD i somras.
Inför valet 1994 var Ebba Witt-Brattström en av dem som gick i spetsen för nätverket Stödstrumporna, som satte hård press på de etablerade partierna med hot om att starta en kvinnoparti.
Vid hennes sida fanns bland andra Maria-Pia Boëthius, feministisk författare och debattör, som också deltar i de pågående diskussionerna. Men i partiledarfrågan håller hon inte med sin parhäst.

– Jag ser hemskt gärna Gudrun Schyman som partiledare. Det skulle vara väldigt hårt för en person som inte gått igenom hela den politiska ekluten att vara ledare. Men Gudrun Schyman är oerhört politiskt erfaren.
Hon tror att just Gudrun Schyman är den person som har störst möjlighet att skapa en ”bred maktbas” av både kvinnor och män. Kopplingen till vänsterpartiet är inget problem, anser Boëthius.
– Schyman har hela tiden gått sin egen väg. Alltmer de senaste åren har tyngdpunkten varit feminismen. Därför är inte partistämpeln någon belastning.
Samtidigt som Maria-Pia Boëthius betonar att hon inte för någon annans talan än sin egen,
tror hon att ett feministiskt parti kan stå färdigt om ett drygt halvår.
– Sommaren 2005 skulle vara lagom, tycker jag. Det är dags nu.