I Schweiz finns förhållandevis få restriktioner för rökare, tobak är relativt billigt och tobakslobbyn är stark med högkvarter för både Philip Morris och British American Tobacco i Lausanne. Dessutom betonas ofta ”individens frihet” i detta folkomröstningarnas land. Ofta påpekas också att det är fel att förbjuda produkter som inte är illegala.

Därför har tobaksförbuden dröjt i Schweiz. Först under de senaste åren har rökförbud införts på allmänna transporter, sjukhus, universitet och flygplatser. Röken har dock legat fortsatt tät på restauranger och kaféer. På många ställen får man fortfarande vädja om rökfritt bord och ofta motta en ogillande blick av servitörer som tycker att rökförbud är ett amerikanskt påfund.

Situationen håller dock på att ändras. Den italienskspråkiga kantonen Ticino införde rökförbud på allmänna platser 2006, och sedan dess har ytterligare fem kantoner följt efter. I februari i år röstade Genèveborna för ett rökförbud på restauranger och barer.

Men i grannkantonen Vaud blossas det för fullt: där bolmade gästerna kring borden på en bättre restaurang där jag åt häromkvällen utan att någon ens viskade ordet fimpa.

Parlamentet diskuterar ett allmänt rökförbud i landet som skulle omfatta ­offentliga byggnader, barer och restauranger – dock med separata rökrum. Det kan bli verklighet under 2009. Man har också infört krav på varningstexter på cigarettpaket samt förbud mot tobaksreklam.

Men saken kompliceras av att Schweiz består av 26 kantoner med stort självstyre över lagar och bestämmelser. Förbudstankar möter också motstånd från schweizisk hotell- och restaurangnäring samt tobaksreklamindustrin.

Schweizarna fortsätter dessutom att vara storrökare. Runt en tredjedel av den vuxna befolkningen röker, en av Europas högsta andelar.