När Schenström avgick hade hon 84 000 kronor i månaden, vilket ger drygt två miljoner under de kommande två åren. Nya inkomster räknas dock av från ersättningen.

Beslutet grundas på statssekreteraröverenskommelsen, som alla sju partier står bakom.

I överenskommelsen står det att ”statssekreterare som utan samband med regeringsskiften entledigas utan att de själva begärt det är berättigade till förmånen”.

Schenström lämnade visserligen själv in en begäran om entledigande, men först efter att statsminister Fredrik Reinfeldt sagt att han inte längre kände något förtroende för henne. Det tolkas av juristerna som att överenskommelsen gäller, eftersom hon i praktiken inte hade något val utan helt enkelt fick sparken.