Gålögården är stilla, längorna med flerbäddsrum står tomma. Några hästar betar lugnt i en hage intill. Men i Prins Oscars kapell är det full aktivitet.

- Okej, nu kör vi igenom hela grejen från början. Vi börjar med uppställningen, ropar en av konfirmandledarna.

De 38 ungdomarna mellan 15 och 18 år som är här konfirmerade sig för ett par år sen. Den här helgen är det återträff, och de förebereder ett kyrkospel som föräldrarna ska komma och titta på under söndagen.

Hampus Balldin och Emma Andersson, båda 18 år, konfirmerade sig här för tre år sedan. Han går i gymnasiet i Lund och hon i särskolan i Stockholm.

- Min kompis och jag gör allt tillsammans, säger Emma Andersson och pekar på Hampus Balldin.

- Det är roligt att komma tillbaka. Man vill träffas igen. Det är svårt att få en sån här gemenskap ute i vanliga livet. Och det är svårt att hålla kontakten, säger Hampus Balldin.

Detta bedrivs ett av få integrerade konfirmationsläger i Sverige, där elever från grundskolan möter elever från särskolan. Tanken är att få nya vänner som ungdomarna annars inte hade träffat.

- Alla har rätt till en mötesplats, och här får man lära känna varandra utanför sina vanliga roller, säger Gunilla Lindén, till vardags präst i Högalids församling i Stockholm.

Särskolan är en egen skolform, och många gånger bedrivs verksamheten i egna klasser. Och det finns risk för att särskoleelever utestängs från ungdomskulturen.

En ny studie från idrottsförvaltningen i Stockholms stad visar att unga som går i särskolan mer sällan är med i föreningar. Bara var fjärde elev i särskolan var med i en förening, medan varannan elev i grundskolan var det.

- Särskilt elever som är mer lindrigt utvecklingsstörda och går i särskola riskerar att hamna vid sidan av. De får ett mindre socialt nätverk och de har färre aktiviteter, säger Magnus Tideman, som nyligen installerats vid en ny professur i handikappvetenskap vid Högskolan i Halmstad.

Magnus Tideman betonar att undervisning i mindre klasser och med mer personal är bra för funktionshindrade. Men han skulle helst se att fler verksamheter var mer inkluderande.

- Det är inte bara stimulerande för de funktionshindrade, utan utvecklande för andra också. Man får nya relationer och det är bra att vara med människor som har svårigheter, säger han.

Det är också tanken bakom de integrerade konfirmationslägren på Gålö. Där flyter repetitionerna inför kyrkospelet på Gålö enligt planerna.

På ledarens uppmaning reser sig ungdomarna två och två och hittar sina platser. Tvåsamheten är en viktig del av verksamheten. En roll besätts av två roller, alla repliker sägs två gånger.

- De som inte kan tala ska kunna uttrycka sig, och de som är blyga ska få stöd. Vi vill fånga gemenskapen, ensam är inte stark, säger Gunilla Lindén.

Hon tror att alla vinner på integrerade verksamheter.

- Det som är bra för funktionshindrade är bra för alla. Det är till exempel bra att lära sig att människor kan behöva olika lång tid på sig, säger hon.

I sommar kommer en ny kull konfirmander, men återträffarna är minst lika viktiga.

- De bygger vänskapsrelationer som kan vara svåra att upprätthålla för den som inte har ett språk eller har för klumpiga fingrar för msn. Det är jämlika villkor att återses här, säger Gunilla Lindén.