Anita Kullander.
– Så är det för många särbegåvade barn. De får nästan en mental blockering om de ges för lätta uppgifter. Vissa sitter av lektionerna, andra blir hemmasittare som vägrar att gå till skolan, säger Anita Kullander, som menar att särbegåvning märks i skolan redan vid IQ runt 115–120. Det motsvarar 5–6 procent av eleverna.
De särbegåvade flickorna är ofta svårare att upptäcka. Trots att de är understimulerade accepterar de skolsystemet och blir högpresterande – men inte sällan mobbade – tjejer med MVG i alla ämnen, konstaterar Anita Kullander. Pojkarnas understimulans märks ofta tydligare genom exempelvis skolk och provokationer mot lärare.
Även kognitiva beteendeterapeuten Ia Sundberg Lax har stött på detta. Hon arbetar inom Magelungen Utveckling i Stockholm med så kallade skolfrånvarande barn och ungdomar. Vissa av dem har inte varit i skolan på ett eller ett par år. Bland dessa hemmasittare stöter hon med jämna mellanrum på elever som visar sig vara väldigt begåvade.
– De tycker att skolan är urtråkig och känner sig ofta misstrodda av lärarna. De kan kanske tänka ut väldigt avancerade mattetal i huvudet, men sedan kan de inte visa på pappret hur de har räknat. Då blir de misstänkliggjorda och ibland anklagade för att ha fuskat. För en del kan de här situationerna bli så många och så jobbiga att de väljer att stanna hemma, säger hon.
I Rättviks kommun, där Anita Kullander arbetar, har man identifierat drygt 20 särbegåvade elever och de blir ständigt fler. De flesta går kvar i sina respektive klasser och erbjuds stimulansundervisning. Några enstaka elever går i en mindre och mer lärartät grupp – allt från några timmar i veckan till heltid.
– Det gäller att låta dem få fördjupa sig inom det ämne som de brinner för. Då kan de lägga ner hur mycket kraft och tid som helst på det. En kille som fick i läxa att ta reda på något kring Jesus födelse, kom tillbaka och hade lärt sig i allt om julen – även hur man styckar en gris!








