SvD kunde i går avslöja att agenter från USA under falsk täckmantel blev tagna på bar gärning av svensk säkerhetspolis när de spanade på misstänkta terrorister 2009. Avslöjandet har fått stor uppmärksamhet och trycket har varit hårt mot regeringen att berätta vad man visste.

Men varken statsminister Fredrik Reinfeldt eller justitie- minister Beatrice Ask vill kommentera. Utrikesminister Carl Bildt medger att främmande makts spioneri i Sverige kan vara ett ärende för honom.

–Ja, i yttersta fall kan det bli det. Men det har inte varit så. Det har inte varit föremål i mina överläggningar med USA, säger Carl Bildt.

Oppositionen kräver däremot korten på borden.

–Om uppgifterna stämmer är det väldigt allvarligt. Då har amerikanska myndigheter agerat utanför vad lagstiftningen till- låter, säger Håkan Juholt, Socialdemokraternas partiledare och tycker att ärendet ska tas upp i utrikesnämnden, ”redan nästa vecka”.

Talespersonen för USA:s ambassad är sparsam med uttalanden om händelserna.

–Som regel har vi ett mycket bra samarbete med svenska myndigheter. Men vi kommenterar aldrig sådana här saker, säger Christopher Dunnett.

Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson, Bodil Ceballos, tycker att det hela är anmärkningsvärt. Under en paneldebatt i Gävle fick hon möjlighet att fråga USA:s ambassadör Matthew Barzun om hans syn på händelsen.

–Han insinuerade att han inte tyckte att det var ett bra förfarande, men sade det inte rakt ut, säger Bodil Ceballos.

Att USA-agenter kartlägger personer på svensk mark utan tillåtelse är ett solklart brott mot folkrätten, enligt Ove Bring, professor i folkrätt vid Försvarshögskolan. Efter terrorattackerna den 11 september 2001 ökade kraven på USA:s underrättelsetjänst att leverera information och resultat i kriget mot terrorn. Det är en inställning som i mångt och mycket lever kvar, menar Bring.

–Det finns en avog inställning till internationell rätt som är oerhört beklaglig. Att bedriva spionverksamhet på ett annat lands territorium ses som en självklarhet och det finns heller ingen ordentlig folkopinion mot den sortens verksamhet som det gör i många demokratier i Europa, säger han.

Förutom att bryta mot folkrätten kan agenterna även ha gjort sig skyldiga till brottet olovlig underrättelseverksamhet, som när det är grovt kan leda till fyra års fängelse. Lagen används när spioneriliknande verksamhet bedrivs i Sverige, men riktas mot någon annan stat eller enskilda personer.

Men lagstiftningen är ålderstigen och för svag, menar Säpo.

–Det var en bestämmelse som kom till under andra världskriget, när man upptäckte att det fanns agenter som spionerade på andra stater än Sverige, men som använde Sverige som spionericentral, säger Thomas Kaevergaard, sekreterare för en utredning som regeringen beställde i april förra året.

Där ska man se över lagen om olovlig underrättelseverksamhet, tillsammans med den övriga spionerilagstiftningen.

–Säpo har beskrivit att det skett en förändring av underrättelseverksamheten och att det sker en ökad inriktning mot att man försöker inhämta information från det civila samhället, och att det även förekommer politiskt spionage. De menar att den lagstiftningen vi har i dag inte ger tillräckligt skydd, säger Kaevergaard.

Säpo ville i går varken kommentera det aktuella spioneri- fallet eller uttala sig om lagstiftningen, utan hänvisade till Kaevargaard.

Nu får polisen gripa och starta en förundersökning om någon person misstänks för brottet. För att åtala krävs däremot regeringens godkännande. Bodil Ceballos, som är utbildad jurist, är kritisk till att det inte verkar ha vidtagits några rättsliga åtgärder mot agenterna.

– Om de blir tagna på bar gärning och man tycker att det är lite mer allvarligt, är det självklart så att man måste starta en förundersökning, säger Ceballos.

Det är inte första gången som USA:s kartläggning av misstänkta personer hamnar i blåsväder. I april i år lades en förundersökning mot övervakningsenheten vid USA:s ambassad ned.

Både det fallet, och det som nu avslöjats, kan tas upp som exempel i utredningen av spionerilagstiftningen.

–Utredningen har ju inget alls med de här fallen att göra. Men de är så klart ett viktigt underlag för utredningen. För att avgöra om lagstiftningen är bra eller inte måste vi veta hur den har fallit ut i praktiken, säger Thomas Kaevergaard.