Oroliga svenskar flyr landet efter det förödande jordskalvet, den enorma flodvågen och kärnkraftsolyckan.
Explosionen i ett kärnkraftverk i katastrofens spår blev droppen för Hanna Myrling och Ola Olsson i Tokyo.
- Vi har bokat biljetter till i morgon och ska flyga till Malaysia, berättar Hanna Myrling.
Samtliga svenskar som UD:s konsulära enhet känt till vistades i det jordbävningsdrabbade området har nu hörts av, antingen direkt till UD eller via anhöriga, uppgav Joakim Larsson vid UD:s pressjour.
Larsson underströk dock att det kan finnas fler i området, eftersom uppgifter från anhöriga kommer in till UD allt eftersom.
Hur många svenskar som befann sig i Japan när jordbävningskatastrofen ägde rum i fredags är oklart. Under 2010 registrerades drygt 2 000 inresor, men bara cirka 500 svenskar har valt att registrera sig på ambassaden i Tokyo.
Ett tiotal tros ha varit i Sendai, en av de värst drabbade städerna. Robin Björnberg studerar manga i Sendai var på fjärde våningen i sin skola när katastrofen ägde rum, men såg aldrig något av tsunamin.
- Det höll på i fem-sex minuter om inte mer, och blev bara starkare och starkare. Statyer i konstsalen föll på golvet, berättar han.
Robin Björnberg har lyckats att få kontakt med sina vänner och bekanta runtom i Sendai.
- Elen är inte tillbaka överallt, men den börjar komma tillbaka nu. Man försöker bara ta dagen som den kommer, hålla värmen och få i sig mat och vatten. Man hjälps åt, och som tur är har vi en liten restaurang i närheten där vi övernattade och höll värmen, berättar han.
UD har övervägt att avråda från resor till katastrofområdena, men några sådana beslut har inte fattats ännu.
På lördagen stod stora delar av Japan stilla.
- De flesta butiker och restauranger är stängda. Och det finns nästan inga bilar på gatorna, berättar Hanna Myrling i Tokyo.
Oron späddes på av kärnkraftsolyckan.
- Det är klart att man är rädd för sin hälsa. Den här typen av olyckor är ju det allvarligaste som kan hända. Jag bor ju en bra bit från Fukushima, så jag är inte akut rädd, men effekterna av det här är sådant som kommer smygande. Det är ju först om 5-10 år som man kommer att få reda på om man har blivit drabbad, först då vet man om cancerfrekvensen kan ha ökat med kanske några procent, säger Kristoffer Hamilton i Yokohama.
