Dörren till säkerhetshäktets promenadområde går i lås. På insidan står 20 intagna, och 29-årige kriminalvårdaren Johnny Lundell.

– Från kontrollrummet fick jag höra att de inte visste hur de skulle få upp låset. Då kände jag att nu ligger jag jävligt risigt till om någon inte tycker om mig.

Personalen på häktet i Sollentuna lyckades till slut få upp dörren utifrån men det är bara en i raden av allvarliga situationer som vårdarna ständigt råkar ut för.

Under utbildningen till kriminalvårdare blev Johnny Lundell nära vän med Karen Gebreab, som i höstas mördades av en intagen på häktet i Huddinge. Han hade länge lagt märke till att vårdarna ofta fick viktig information om de intagna först i efterhand och kort efter mordet gick han på eget initiativ igenom alla säkerhetsbedömningar på sin avdelning.

–Säkerhetsbedömningarna var inte tillräckliga. Många var inaktuella, det hade hänt saker emellan. Jag har frågat varför men inte fått några riktiga svar, ingen tar det på allvar.

För en månad sedan tröttnade Johnny Lundell och sade upp sig. Enligt honom, och andra vårdare som SvD pratat med, är han bara en av många som nyligen valt att sluta på grund av otrygghet.

– Det allvarliga är att Kriminalvården inte lyssnar på personalens varningar, jag har inget förtroende kvar för deras säkerhetstänk.

Flera av de intagna som utsatt de anställda för hot och våld har personalen redan tidigt varnat för, utan att få gehör. Kriminalvårdaren Kristina råkade nyligen ut för just en hotfull situation på häktet i Huddinge med en sådan intagen.

– Han borde ha suttit på restriktionsavdelningen. När vi var inne på hans rum blev han så aggressiv att jag blev tvungen att trycka på mitt överfallslarm.

Men inget hände. När hon kollade upp sin larmknapp med säkerhetsavdelningen fick hon svaret att avdelningens larmsystem inte hade fungerat på hela veckan.

– Det var en säkring som hade gått men det fick vi inte skriva i rapporten, bara att han hade blivit hotfull, säger Kristina.

Kriminalvårdens säkerhetschef Christer Isaksson menar att om det stämmer så måste personen som stoppade ha missförstått sin arbetsuppgift helt.

– Det är helt oacceptabelt, så får det inte gå till, säger han.

En annan kvinnlig vårdare på häktet i Huddinge berättar om hur situationen ser ut i dag på den avdelning där dödsmisshandeln skedde:

–På restriktionsavdelningen jobbar de fortfarande ensamma trots att en kollega blivit mördad. De vill hinna göra saker fort i stället för att ha ett säkerhetstänk. Förutom att det är tjänstefel finns det en jävla fara i det, det är bara en tidsfråga tills något händer igen.

Inte heller Kristina tror att dödsmisshandeln i höstas var ett undantagsfall utan något som beror på personalbrist och bristfälliga säkerhetssystem.

– Egentligen är man rädd varje dag, personalen mår jättedåligt. Många gånger har jag hamnat ensam bland stora starka personer. Mordet på Huddinge var bara första gången, det kommer att hända fler saker.

Fotnot: Kristina heter egentligen något annat. Flera av de vårdare SvD har intervjuat vill vara anonyma av rädsla för mer hot och våld och för att bli uppsagda av Kriminalvården.