Säkerheten för svensk trupp brister

För sex veckor sedan, den 29 augusti, dödades den 29-årige tyske fallskärmsjägaren Mischa Meier i Kunduz-provinsen i norra Afghanistan. Hans bil sprängdes av en vägbomb.

Den stupade kunde lika gärna varit en svensk. 20 minuter tidigare passerade på samma plats en svensk militär bil – utan skyddande bepansring.

–Det kändes mindre bra. Att åka utan pansrade fordon är väldigt tveksamt. Normalt försöker vi få fram pansrade fordon men vid det här tillfället kunde man inte ge oss det, säger en erfaren svensk officer som åkte i bilen.

Officeren tog själv upp bristen på pansarskydd direkt med Överbefälhavaren Håkan Syrén när ÖB besökte Afghanistan i september.

Händelsen är ett av flera exempel på att ett antal vitala enheter i den svenska Isaf-styrkan i sin organisation helt saknar pansarskyddade fordon. Samtidigt har i Afghanistan hotet från hemmagjorda bomber, så kallade IED (Improvised Explosive Devices) ökat.

Hotet gäller både ett ökat antal bomber och angreppssättet. Numera följs en första vägbomb ofta av en andra bomb mot de som springer fram för att undsätta det skadade fordonet. Ibland blir det istället ett regelrätt bakhåll där Isaf-soldaterna utsätts för eld-överfall med handeldvapen.

Risken är att hotet ökar snabbare än den svenska skyddsnivån. Alla attentat analyseras noga av den svenska styrkans IED-expert kapten Nicklas Stenberg. Hans bedömning är att alla fordon borde vara pansrade.

–Nu närmar vi oss högsäsongen för attacker. Jag skulle själv åka Patria, det är min personliga uppfattning.

Patria är en pansarterrängbil som väger 25 ton. Svenskarna har ett tiotal här. Men ofta räcker de inte till utan Tyskland ställer upp med pansarfordon, bland annat för att svenskarna ska kunna färdas säkert till och från flygplatsen Marmal.

Det vanligaste fordonet i Sveriges Afghanistanstyrkan är istället Toyota Landcruiser, en civil bil som väger betydligt mindre. I november 2005 dödades två svenska löjtnanter då de färdades i en helt oskyddad Landcruiser. Efter hård kritik utrustade försvaret därefter sina Toyota med en så kallad liner, en duk av kevlar som ger ett visst skydd. Men mot vägbomber och andra hot ger den dåligt skydd.

Det visade sig den 15 april 2007 då ett svensk militärt observationsteam utsattes för en fjärrstyrd vägbomb utanför en by vid Qushtepa-området.

–Det var ren och skär tur att de klarade den attacken, säger Albert Dahlin, nuvarande svenske chef i området .

Svenskarna har några Toyota Landcruiser med tilläggsskydd i form av pansarplåt i karossen och tjocka rutor. Till det yttre ser Toyotorna nästan likadana ut. Men i styrkan går det endast en pansrad Toyota på fyra med endast kevlarskydd.

I förbandet finns också ännu färre Mercedes Geländewagen, bilar som från början byggts som terrängfordon med bepansring. Ett sådant fordon räddade flera svenskar då en sprängladdning detonerade 16 juni 2007 mitt inne på en marknadsgata i Mazar-e-Sharif.

–Fordonet fick skador men inget splitter trängde in i kupén och de kunde köra vidare. Mitt eget fordon körde fram mot detonationsplatsen och där låg flera skadade och dödade människor som vi fick kryssa mellan. Vi stannade aldrig, vittnar en officer som åkte bakom Mercedesen.

På samma gata passerade SvD:s reportageteam med den svenska styrkan i Toyotabilar med endast liner, utan någon bepansring.

–Vi diskuterar bilarna hela tiden. Vår enhet har de sämsta bilarna. De har ingen pansarplåt och rutor som man kan skjuta rakt igenom, kritiserar den kapten som är chef för denna enhet.

En svensk som förra året tjänstgjorde som officer i Afghanistan säger:

–Jag åkte där också med amerikaner eller tyskar. De sade att de aldrig skulle sätta sig i en Toyota så dåligt utrustad och med det skydd som vi svenskar har, säger han och tillägger:

–Det svenska förbandet på plats fungerar förhållandevis väl. Det stora problemet är det svaga militära stödet från Sverige där de inte förstår vår verklighet i Afghanistan.

Mikael Holmström

08-13 56 36

mikael.holmstrom@svd.se

Fler artiklar