Socialdemokraternas högsta skikt har redan simulerat ledarskiftet: Mona Sahlin har suttit med längst i partistyrelsen och brukar hålla klubban när Göran Persson är borta.
”Mona Sahlin börjar inte våra möten med en 40-minuters föreläsning” konstaterar en ledamot som ser fram emot bytet. Med Sahlin blir det en ”helt annan form av diskussion där hon tar intryck och lyssnar”.
Urban Ahlin är socialdemokraternas utrikespolitiske talesman, ordförande i Skaraborg och ledamot i partistyrelsen. Han bekräftar att det är skillnad när Sahlin sitter ordförande.
–Det är en mer öppen attityd, diskussionerna blir längre och det är flera som deltar, säger Ahlin.
Men ett byte av partiledare är aldrig smärtfritt, och få av de högsta positionerna är säkra när en gammal ledare försvinner. Det pratas nu om att Sahlin planerar stora personförändringar.
”En ny partiledare kommer att tala med och lyssna på andra människor. Så är det alltid”, säger en ledande socialdemokrat.
–I ett parti som är så stort som vårt så följer det med en annan vänkrets, när det kommer en ny partiledare, konstaterar Urban Ahlin.
”Det är inte jaget utan laget”. Med den one-linern har Mona Sahlin turnerat runt i landets samtliga 26 socialdemokratiska distrikt på lite drygt en månad.
Partikamrater som lyssnat har också hört det underliggande budskapet: ”Jag är inte Göran Persson”.
Kontrasten mot föregångaren är en av Mona Sahlins främsta tillgångar internt. Hennes löften om ett ”lyssnande ledarskap” är massage för partikroppen som ibland värker efter den behandling som Göran Persson utsatt den för.
Om Perssons ledarstil är en tillgång är hennes egen personlighet ibland ett problem. Den interna kritiken mot de gamla privatekonomiska synderna har lagt sig, och någon öppen politisk kritik finns knappt kvar efter turnén.
Men under ytan finns det egenskaper hos Sahlin som oroar partivänner. Hon konstaterar själv att hon har en ”stor lust att vara oppositionell”:
–Jag tycker om att röra mig i ytterkanter på debatter, jag har lärt mig i livet att det är först när man spetsar till saker som man kan komma någonvart i en debatt.
Exempelvis har hon länge drivit på för mer kvotering i föräldraförsäkringen. När hon på kvinnodagen besöker Oslo så hyllar den norske partikamraten och statsministern Jens Stoltenberg henne som en pionjär på jämställdhetsområdet.
–Det är kvinnor som Gro Harlem Brundtland och Mona som gått före.
Mona Sahlin har också tidigt engagerat sig i frågor som främst rör grupper utanför den traditionella socialdemokratiska väljarbasen.
Luciano Astudillo, riksdagsledamot från Malmö och Sahlinsympatisör, säger att det finns partikamrater som är rädda att en ”blatte- och bögkramare” som Sahlin kan skrämma bort väljare.
–Jag tror att socialdemokrater i regioner där sverigedemokraterna är starka känner rädsla, säger Astudillo.
Själv ser han Sahlin som en garant för att de svenska socialdemokraterna inte följer exemplen från europeiska systerpartier och rör sig i främlingsfientlig riktning.
Det finns en osäkerhet i partiet om hur radikal Sahlin kommer att vara i sin nya roll.
Hon har suttit i partiledningen och verkställande utskottet sedan 1990 och har deltagit i partiets centrala beslut sedan dess. Väntar alltså business as usual?
Hon har också utmanat partiets positioner i frågor som arbetsrätt, hushållsnära tjänster, jämställdhet och om olika minoriteters rättigheter. Väntar alltså något radikalt annorlunda?
Den 2 mars besöker hon Per Albin Hanssons födelsehem i Malmö. Det är turnéns andra besök i Skåne: här har hon ju varit särskilt kontroversiell.
Det är trångt på Per Albins väg 91 och här garanterar Sahlin att medlemmarna ska få stort inflytande. Förra årets valslogan ska förverkligas i partiets inre arbete: Alla ska med.
–Det är inte jag som är ledare för socialdemokraterna, det är vi alla som är ledare, säger Sahlin, och ser ut som om hon nästan sagt för mycket.
Under en intervju i Oslo i torsdags markerar Mona Sahlin att hon inte tänker utplåna sig själv och bara kanalisera medlemmarnas åsikter. Hon vill ”i ganska hög grad” gå före sitt parti.
Genom att skjuta en kopp över bordet markerar hon gränsen. ”Om jag är här, och mitt parti är här borta, då ser de inte ens ryggen på mig och då har jag ingen möjlighet alls att få med dem”.
–Oavsett vad jag tycker, så får man bara gå så långt före att folk ser och förstår och har en chans att hinna i kapp.
Hon kan gå före partiet, och partiet kan ibland gå före opinionen.
–För ett parti som inte bildar opinion är ju rätt meningslöst att ha.
Mona Sahlin har lärt sig mycket av sitt fall hösten 1995. Nu närmar hon sig ledarskapet på ett annat sätt: Sverigeturnén har framför allt handlat om att lyssna av partiet.
–Det är jag som frågar dem.
Den andra sidan av saken är att den här gången vet alla inte lika säkert vad Mona Sahlin tycker. Men den som lyssnar hör att mycket av hennes argumentation känns igen från mitten på 90-talet.
Och hon är inte ens rädd för att peta i gamla sår. I början av 90-talet blossade det återigen upp en strid mellan partiets traditionalister och förnyare.
De senare använde begreppet ”egenmakt” för att markera att individer borde få större makt över sina egna liv. Underförstått menade de att motståndarna stod för en övertro på staten och på offentliga system.
Den här striden har i praktiken legat nere under Göran Perssons tid. 1995 räknades Sahlin till förnyarna, idag välkomnar hon en ny debatt om egenmakt.
–Jag tycker om begreppet. Det ringer bra klockor i mina öron, säger Mona Sahlin och definierar egenmakt som “att ta egen makt över sitt eget liv men inte på bekostnad av någon annans frihet”.
Det är svårt att definiera egenmakt, men de som stod bakom begreppet utmanade den offentliga sektorn bland annat genom att vilja öka enskilda individers inflytande över skolor, dagis och äldrevård.
Mona Sahlin säger idag att det var ett misstag att låta den diskussionen dö.
– Hade vi tagit den på större allvar, så hade vi idag haft lättare att ta debatten om borgerliga idiotprivatiseringar, säger hon och fortsätter:
–Låt oss få diskutera vad som är skillnaden mellan att vara medborgare och kund. I vilka sammanhang ska man ha rättigheter bara för att man finns, och när är det okej att köpa sig tjänster?
På 90-talet kallade Mona Sahlin Sveriges småföretagare för ”hjältar” vilket provocerade en del partivänner.
Men hon har samma inställning idag, och ser småföretagarna som nästa grupp som hon ska förmå partiet att acceptera.
–Även om det inte alls går att jämföra med kampen för bögar, så är det ändå ett samhällsområde som mitt parti borde vara mer nyfiken på.
Jens Stoltenberg säger att han minns Mona Sahlin från första gången de träffades som SSU:are på 80-talet.
–Hon var så stark och flott och lite farlig.
Farlig eller inte, hon lindar i alla fall inte alltid in sitt budskap. Vid vårens första besök i Skåne träffade Mona Sahlin de lokala partikamraterna på en kursgård i Höör.
LO-distriktets ordförande Claes Bloch hade innan mötet förklarat att Sahlin är alldeles för mycket höger. Han upprepade sin kritik i radio samma morgon.
Snön föll lätt över Backagården och LO-mannen Bloch svängde sig som Turning Torso i Malmö. Efter några timmars samtal var han vid lunch en övertygad Mona Sahlin-supporter.
Valberedningen presenterade Mona Sahlin som kandidat i januari, och hon gjorde då ingen hemlighet av vad hon tycker om den fackliga kritiken. ”Den är djupt konstig, ganska förolämpande, ohistorisk och naiv”.
Claes Bloch höll fast vid sina invändningar till mötet i Höör den 5 februari. På eftermiddagen kramade Bloch om den blivande partiledaren och den fackliga kritiken tystnade, i alla fall för den här gången.
