Den första smällen kom i somras i Almedalen. Mona Sahlin och språkröret Maria Wetterstrand gjorde upp i FRA-frågan utan att ens informera Lars Ohly.

Nästa slag kommer nu, med en gemensam miljardsatsning på utbildning i socialdemokraternas och de grönas budgetmotioner. Vänsterpartiet visste ingenting.

Miljöpartiet gör inte någon hemlighet av att man vill slippa vänsterpartiet, men Mona Sahlin har fört samtal med båda partierna. Den officiella versionen har varit att socialdemokraterna eftersträvar ett trepartisamarbete.

Men i praktiken håller Mona Sahlin öppet för att hänga av vänsterpartiet. Att två slår den tredje offentligt betyder att socialdemokraterna måste kalkylera med att vänsterpartiet får nog, och själva hoppar av. För Mona Sahlin finns det uppenbara fördelar med det scenariot.

När Synovate nyligen bad väljarna rangordna partiernas karaktärsdrag blev ”framtidsiniktade” mest framträdande för de gröna. Högt upp på vänsterpartiets rangordning kom ”Fast i det förgångna”.

Socialdemokraterna älskar att förknippas med modernitet och tillsammans med miljöpartiet skulle Sahlin alltså kunna försöka saluföra en modern rödgrön tvåpartiregering till 2010. Utan vänsterpartiet kan hon också hoppas att fler viktiga mittenväljare vågar byta block.

På minussidan är det förstås betydligt svårare att få majoritet ihop med bara miljöpartiet. De borgerliga kommer att hävda att inga löften är värda något, eftersom en sådan rödgrön regering ändå tvingas köpa vänsterpartiets stöd efter valet.

Dessutom hotar Lars Ohly att stoppa en s-mp regering. Vågar Mona Sahlin lita på att vänsterledaren ljuger?