Avdraget för hushållsnära tjänster introducerades för första gången av nationalekonomen Ann-Marie Pålsson på ett seminarium i Almedalen 1993. Förebilderna fanns i Finland men även i Frankrike, Belgien och Danmark.

Några år senare lämnade Ann-Marie Pålsson den akademiska världen för politiken och blev riksdagsledamot för Moderaterna. Själv har hon aldrig nyttjat avdraget, men funderar nu på att beställa fönstertvätt medan hon sitter hemma och skriver på en bok. Den är tillägnad Rut och beskriver debatten som blev hennes biljett in i rikspolitiken.

– Det var många kvinnor som dignade under tredubblad arbetsbörda medan andra gick arbetslösa. Framför allt kvinnor som utöver ett heltidsarbete fortfarande skulle sköta majoriteten av hushållsarbetet. För mig var avdraget enkel matematik.

Men så enkelt var det inte. Reformen var politisk dynamit och stötte snabbt på motstånd bland vänsterpolitiker som befarade ökade klasskillnader. Pigdebatten stormade under hela nittiotalet. Först när Centerpartiet med Maud Olofsson i spetsen tog sig an Rut med draghjälp av tjänsteföretagens intresseorganisation Almega påbörjades vandringen mot riksdagen.

– Vi jobbade stenhårt med att rada upp argumenten. Branschen håller på att gå under, vi kan skapa fler jobb om det blir billigare att köpa hjälp, svart blir vitt, minns Ulf Lindberg på Almega som var med och drev frågan.

Vändpunkten kom enligt honom själv 2005 när Konjunkturinstitutet rekommenderade införandet. Hans egen organisation prisades som årets lobbbyist och när alliansen vann valet 2006 infördes Rut.