Sven Wollter, Anita Björk, Kim Anderzon och Ingvar Hirdwall minns Per Oscarsson med värme.
Foto: Scanpix
Sven Wollter har känt Per Oscarsson i nästan 60 år.
– Det är väldigt svårt just nu. Han var ett skådespelargeni med ett jättehjärta, jag kan inte komma närmre en bättre beskrivning, säger han till SvD.
De båda vännerna träffades på Göteborgs stadsteater 1953.
– Per repeterade Hamlet som sedan blev den legendariska föreställningen där jag fick göra ett litet inhopp. Han representerade allt det nya inom vår konstart för oss. När han gjorde Hamlet förnyade han Shakespeare och gjorde det modernt för oss, berättar Sven Wollter.
– Vi blev goda vänner och skojade ofta tillsammans. Efter stadsteatern skiljdes vi åt men strålade senare samman och gjorde tv tillsammans. Under tiden vi spelade in Änglagård hälsade jag på honom i Västergötland men vad som plågar mig i dag är att man tror att människor ska finnas hela tiden. Jag ångrar mig förskräckligt att jag inte hälsat på honom på senaste tiden, man tänker hela tiden ”nästa gång”.
Anita Björk spelade mot Oscarsson i Amorina på Dramaten 1951.
– Det är både sorgligt och hemsk, säger hon om beskedet.
– När vi spelade in Amorina var han medlem i Jehovas vittnen. Innan entrén satt han och mediterade. Han spelade en blodsugande Johannes och han var genial på scenen.
– Han var en unik skådespelare, en fantast och en sökare som alltid gjorde sina roller intressantare än de var skrivna. Han var snäll, vänlig och säregen. Det känns tomt för de där märkvärdiga personerna är ju inte många. Det finns inte många av hans sort.
Ingvar Hirdwall som arbetat i flera projekt med Per Oscarsson minns sin kollega med värme.
– Per Oscarsson var den tongivande skådespelaren på Göteborgs stadsteater 1957 när jag kom in på elevskolan. Han har varit outstanding i sitt sätt att arbeta på och vi är många i branschen som har sett upp till honom och respekterat honom för sin seriositet och integritet, säger han.
Bland annat arbetade de tillsammans under inspelningen av Kejsaren av Portugallien.
– Han var mycket vänlig och vilka intressanta diskussioner man kunde ha med honom!
– Han skrev även en bok som heter Nattens färger som inte så många känner till men som är väldigt intressant där han beskriver mycket om sina tankar om livet. Han var en väldigt seriös och djup person, samtidigt oerhört komisk. Rollen som Andreas Blek av Nosen i Trettondagsafton 1967 var en succé av komik. Det är en stor förlust och oerhört tragiskt.
Operasångaren Stefan Ljungqvist spelade mot Per Oscarsson i tv-serien ”Polisen i Strömstad” som visades på SVT under 1980- och 1990-talen.
– Jag minns honom med mycket, mycket stor kärlek, respekt och glädje. Han var väldigt speciell och att spela mot Per i ”Polisen i Strömstad” var en fröjd och en glädje. Han var omåttligt populär och älskad för rollen som polismästare Gustaf Jörgenson, säger han.
– Han var en lekfull typ och vi hade väldigt kul tillsammans. Jag blev hedrad när han ibland dök upp i publiken på mina konserter. Att en så fin människa som han ska behöva gå av tåget på det här sättet är fruktansvärt. Jag kan bara glädjas över att jag fått jobba med och lära mig av honom. Han var en av de största skådespelarna vi någonsin haft.
Kim Anderzon spelade mot Per Oscarsson vid flera tillfällen. Bland annat i filmen ”Göta Kanal”.
– Hans paradroll är när han gjorde Andreas Blek av Nosen i Trettondagsafton och rollen i ”Svält”. Han var alltid en innovatör, han gick före, han var en rebell och en sann improvisatör. Han hade en glädje och en generositet. Han var en av våra största skådespelare och det var en fröjd att få arbeta med honom. Man får hoppas på ett under fortfarande, säger hon.
