1.

En upphovsrättsinnehavare, till exempel ett skivbolag, upptäcker att deras verk olagligen laddas upp och ner på internet. Via populära fildelningstekniker, som bittorrent, går det ofta att se ip-adressen till den person som fildelar materialet.

2.

Upphovsrättsinnehavaren noterar ip-adressen och vänder sig till domstol för att få ut namn och adress från internetoperatören på vem som står bakom den.

3.

Domstolen ska ta ställning till om upphovsrättsinnehavarens bevis är tillräckligt starka. Detta vägs mot den personliga integriteten och hänsyn tas till hur omfattande fildelningen har varit. Om en person laddat upp en enstaka film eller skiva, eller gjort ”omfattande nedladdningar”, kan domstolen besluta att internetoperatören ska lämna ut information om vilken kund som hade den aktuella ip-adressen.

4.

Nu har upphovsrättsinnehavaren namnet på en misstänkt person. Information kan användas för att driva ärendet vidare, antingen genom att skicka kravbrev att den olagliga fildelningen ska upphöra eller för att stämma personen inför domstol och kräva skadestånd.

5.

Tidigast en månad och senast tre månader efter att informationen lämnades ut till upphovsrättsinnehavaren ska internetabonnenten informeras om att så skett.

6.

För att skadestånd ska kunna dömas ut krävs dock mer än bara en ip-adress. Den säger nämligen bara vem som stod för abonnemanget, inte vem som faktiskt fildelade. Det gör att upphovsrättsinnehavaren måste ha ytterligare bevis, men vad som kommer att krävas är i dagsläget oklart.