Ha, ha, jag träffade dem!

–Kolla på de döda djävlarna.

Det spelar ingen roll åt vilket håll de springer. Kulregnet från Apachehelikoptern är lika obönhörligt som solens strålar som lyser upp det fruktansvärda skådespelet. Några minuter senare har amerikanska soldater skjutit ihjäl minst tolv personer, däribland två journalister, på öppen gata i Irak.

När en bil kör fram för att hjälpa en skadad person som krypande försöker sätta sig i säkerhet öppnar soldaterna eld igen.

–Jajamänsan, kolla på det där, rakt genom vindrutan, säger en soldat uppenbart nöjd med resultatet.

Snart visar det sig att två barn också finns i bilen och har skadats svårt.

–De får skylla sig själva som tar med barn, säger en av soldaterna och skrattar när marktruppen kör över ett av liken på marken.

För många människor var den här videon Collateral murder, i april 2010, den första och uppskakande kontakten med Wikileaks. Idag, åtta månader senare, rasar världens makthavare över läckorna på sajten som den här veckan totalt har dominerat nyhetsflödet i världen. Cablegate har den senaste läckan döpts till.

Journalisten och programmeraren, Julian Assange från Australien, startade redan 2006 Wikileaks tillsammans med en grupp likasinnade. Nätverkets grundidé var att öppna en krypterad brevlåda för läckor på nätet och syftet var – och är – global rättvisa och yttrandefrihet. Wikileaks säger sig ha tre delmål på den vägen: fri press, att etablera rätt och fel genom att avslöja övergrepp samt att skapa och bevara historiska data.

–Alla människor, oavsett om det handlar om mannen på gatan, eller en person i regeringsställning, kan ta mer informerade beslut om de får veta hur världen verkligen ser ut, säger Julian Assange till SvD i en lång intervju i början av november.

Jan Strid, universitetslektor vid Göteborgs universitet och medieforskare, tycker att Assange har lyckats nå sitt mål.

–Det finns frågor som är för känsliga för att ta upp i gammelmedier. Som uppgiftslämnare kan du riskera att traditionella medier inte vågar publicera den, eller att du till och med blir angiven. Då fyller Wikileaks verkligen en funktion, särskilt i USA.

Det första dokumentet som Wikileaks publicerade var ett beslut att mörda regeringstjänstemän undertecknat av den somaliske politikern shejk Hassan Dahir Aweys. Wikileaks visste dock inte om dokumentet var äkta, och skrev också det i en kommentar, men bollen kom i rullning.

Sedan dess har Julian Assage inte haft någon fast adress. Verksamheten har varit en nagel i ögat på myndigheter och regeringar runt hela världen och det är ingen vild gissning att Assange haft nytta av sina dokumenterat paranoida drag. Förföljelsemanin är så påtagligt att den smittar av sig på hans omgivning.

–När jag arbetade med Collateral murder bodde jag hos en kvinna i Sverige som är utrikesredaktör för en tidning. Hon blev så rädd och paranoid att CIA försökte få tag på mig att hon lämnade huset och övergav mig, berättar Assange.

–Situationen är mer laddad nu.

Och sedan SvD intervjuade Wikileaks grundare kan man lugnt säga att situationen har eskalerat. Assange är internationellt efterlyst, häktad i sin frånvaro och på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt i Sverige.

Men redan innan dess var hans adress hemlig och han berättar att han inte gärna går ut.

–Jag gömmer mig inte, men jag döljer mig. Jag går till exempel inte ut och handlar mjölk.

Är det inte ett högt pris?

–Nej, inte jämfört med vikten av att jag kan arbeta med avslöjanden som fakta kring de 109000 döda i Irak.

USA:s försvarsdepartement i Pentagon gör ingen hemlighet av att de gärna ser att Wikileaks läggs ner och de utreder sajten som ett potentiellt hot mot rikets säkerhet.

Wikileaks har i sin tur bett Pentagon hjälpa till att granska de resterande dokumenten från Afghan war log. Det kommer inte på fråga.

–Frågan är inte om Dod (Department of defence) kommer att samarbeta med Wikileaks utan om Wikileaks kommer att rätta sig efter vår begäran att återlämna alla hemligstämplade dokument till försvarsdepartementet och inte publicera mer hemligstämplad information som kan utgöra livsfara för människor och äventyra militära operationer, säger major Christopher Perrine, presstalesman vid Pentagon.

Men Julian Assange poängterar att Pentagon inte har ett enda konkret exempel på att någon faktiskt har skadats eller dödats med anledning av publiceringarna om Afghanistan och Irak. 15000 dokument från Afghan war log återstår alltså att släppas. Men det dröjer. Andra publiceringar har kommit emellan och Wikileaks har inte kunnat finansiera den nödvändiga genomgången av dokumenten.

–70 procent av våra resurser går just nu till självförsvar på grund av juridiska, politiska angrepp och angrepp på vår webbsida, fortsätter Assange.

Wikileaks är ett stort maskineri med bara en handfull avlönade personer.

–Vi är drygt tio personer från hela världen i den innersta kretsen, säger Assange. Själv har jag aldrig tagit ut någon lön. När Wikileaks tar del av hemligstämplade eller kontroversiella dokument sker det via en krypterad sida. En grupp med frivilliga redaktörer avgör sedan om informationen är relevant och pålitlig. Kritiker menar att det är det här som är en brist. Informationen som skickas till Wikileaks, och som sedan publiceras, kan vara vinklad eller falsk.

–Det är klart att publiceringar av det slaget som Wikileaks gör kräver enormt mycket källkritik av journalister och jurister som är vana att granska information av det här slaget, säger medieforskaren Jan Strid.

Han anser dock att Wikileaks hittills har levt upp till det kravet.

–Och ju längre tiden går, och ju fler korrekta publiceringar de gör, ju mer växer förtroendet för dem och deras verksamhet.

Även Julian Assange anser att öppenheten är en garanti för äktheten.

–Så vitt vi vet har vi aldrig publicerat ett felaktigt dokument. Selekterat är möjligt, men å andra sidan är det vanligtvis enklare att få ut dessa dokument via traditionell press som har en lägre standard och som inte släpper dokumentet från huvudkällan för världen att granska, påpekade Assange i en chatt med SvD:s läsare tidigare i år.

Wikileaks har olika tillvägagångssätt för att redigera och anonymisera dokument. I fallet med de 400000 dokumenten från Irak programmerades en dator med säkra ord som tilläts.

–Men då ströks lite för mycket information istället, säger Assange.

Vid mindre läckor granskas dokumenten manuellt av någon av Wikileaks volontärer.En av dem är en medelålders svensk man, Anders (vilket är ett fingerat namn), som är lika försiktig som Assange själv. SvD får kontakt med honom på telefon, men han vill inte svara på några frågor över mobilen.

–Vi ses på Centralen i morgon klockan 13, säger han kort och lägger på.

Mötet sker på ett rörigt kafé på järnvägsstationen. Jag får inte spela in vårt samtal och jag måste skriva under ett papper där jag lovar att inte avslöja min källa. Anders har också frågat personer längre upp i Wikileakshierarkin om lov innan han ställer upp på intervjun. Slutligen får jag lova att aldrig nämna Wikileaks när vi pratar i telefon samt blir försedd med en säker mejladress där jag kan nå honom.

Varför är du så försiktig?

–Personer som öppet redovisat att de jobbar med Wikileaks kan få problem. Jag har familj och barn. Jag vill inte stoppas och förhöras så fort jag reser utomlands.

Anders har jobbat för Wikileaks sedan förra året. Han blev god vän med en av grundarna på en konferens om IT-säkerhet i USA 2002 och förra året engagerade han sig i nätverket.

Varför?

–Jag är intresserad av att förbättra världen. Jag tror att Wikileaks behövs för att skapa en politisk transparens och öppna upp staterna.

Anders uppskattar att han hittills har lagt ner drygt 100 timmar i hemmets lugna vrå på att granska runt 4000 dokument från Afghan war log. Innan dess hjälpte han till att granska ACTA-dokument.

Han har ingen insyn i Wikileaksorganisationen men uppskattar att mellan 800–1000 personer sysslar med dokumentgranskning, varav 200–300 sitter i samma volontärgrupp i Europa som han. All kommunikation är anonymiserad, man kan se vilka som kommunicerar men inte hur många som tar del av den.

När Anders ska jobba loggar han på en särskild webbsida med ett webblogin. Där får han upp slumpmässiga dokument. Hans uppgift är bland annat att censurera offer, vittnen, informatörer och kollaboratörer.

–Enskilda soldaters tjänstegrad och efternamn kunde nämnas, för vi uppskattar inte att det innebär något hot för dem. Tror man det så underskattar man mängden soldater som befinner sig i Afghanistan. Dessutom krävs tillgång till information som bara den amerikanska försvarsmakten har för att kartlägga dem, säger Anders.

Anders arbete innebär även att han raderar bynamn, ortsnamn och i vilka regioner individerna som nämns befinner sig.

–Det har aldrig handlat om att urskiljningslöst släppa information.

Anders tycker att det amerikanska försvarsdepartementet i Pentagon överreagerar.

–Det är inte det att jag är okänslig, det är bara det att vi inte ser någon fara för olika individer eller civilbefolkningen.

Christopher Perrine vid Pentagon håller absolut inte med.

–De som jobbar för Wikileaks är inte kvalificerade att avgöra vilken hemligstämplad information om operationer i Afghanistan som kan vara farlig.

Julian Assange skrattar när han hör resonemanget.

–Det är Pentagon som inte har kompetensen att avgöra vilken information som kan släppas. De vägrade att lämna ut videon där två Reuters-journalister mördas till Reuters. Men de publicerar en lista med namn på irakiska familjer som vill ha kompensation för att deras oskyldiga anhöriga har dödats i Irak utan att anonymisera den.

Sverige har blivit allt mer relevant för Wikileaks verksamhet.

Sedan ett par år tillbaks sprids de topphemliga dokumenten och filmmaterialet från bland annat Sverige. Sedan i augusti finns några Wikileaksservrar i ett kärnvapensäkert bergrum under Vita bergen som tidigare ägdes av Civilförsvaret. Servrarna ägs av internetleverantören Bahnhof.

”We base our operations in Sweden, where it is an offence for journalists to reveal their sources”, skrev Wikileaks på Twitter den 8 juni.

Förklaringen ligger alltså i det starka svenska käll- och meddelarskyddet. Men det råder tveksamheter om sajten omfattas av grundlagen eftersom det saknas svenskt utgivarbevis.

–Svensk lag är unik på det sättet att vi har en ansvarig utgivare som står som garant. Och det är svårt att ändra i svensk grundlag, det betyder att amerikanska myndigheter får svårt att komma åt Julian Assange, säger Jan Strid.

Julian Assange ansökte därför i somras om ett svenskt arbetstillstånd för att kunna ansöka om utgivningsbeviset – men fick avslag.

Etableringen av Wikileaks i Sverige har dock gått långt i från smärtfritt av flera anledningar:

I slutet av augusti exploderade våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange.

I en härva av motsägande åklagarbeslut står ord mot ord. Julian Assange hävdar att ingenting har hänt och att han är det enda offret. Men två svenska kvinnor hävdar att han utsatt dem för våldtäkt respektive sexuellt övergrepp.

Konspirationsteorierna frodades och många misstänkte inledningsvis att Assange utsatts för en klassisk honungsfälla. Andra är övertygade att det handlar om en man som gått över gränsen. Idag är Assange internationellt efterlyst av Interpol. Sedan han efterlystes har han gått under jorden.

–Julian är fantastisk på många sätt, men han har ingen väl utvecklad social talang. Han är en klassisk australiensare på så sätt att han är lite av en manschauvinist, säger Birgitta Jonsdottir, som förutom sitt engagemang i Wikileaks även är isländsk parlamentariker, till sajten The Daily Beast.

Jonsdottir, har uppmanat Julian Assange att dra sig tillbaka som talesperson för Wikileaks – åtminstone till dess att brottsutredningen är färdig. Och hon är inte ensam om att sätta press på Assange.

I september hoppade en av Wikileaks frontfigurer, den tyske talespersonen Daniel Schmitt, som nu uppger sitt riktiga namn, Daniel Domscheit-Berg, enligt egen utsago av organisationen. Han hade fått nog av interna stridigheter som skakat organisationen. Han menade att Assange borde stiga ur rampljuset.

–Vi har haft en sinnesjukt hög nivå av stress de senaste månaderna. Vi har förlorat tron på att vi drar åt samma håll, säger han till Der Spiegel.

Han anser att sajten hanterat för stora projekt och samtidigt förbigått mindre, nationella dokument.

Men Assange förnekar att Wikileaks skulle skakas av interna stridigheter.

–Det är helt och hållet fel. Daniel Domscheit-Berg suspenderades på grund av dåligt uppförande och valde sedan att sluta.

Julian Assange är trots alla motgångar hoppfull och nöjd.

–Iraq war log är vår största framgång så här långt. Som organisation har vi aldrig varit starkare, sade han till SvD innan den senaste läckan, Cablegate.

Och eftersom Cablegate är sju gånger större än Iraq war log tyder mycket på att Wikileaks som organisation fortsätter att ha vind i seglen.