Mona Sahlin var 25 år när hon valdes in i riksdagen som den yngsta ledamoten 1982. När hon blev arbetsmarknadsminister åtta år senare var hon yngst i regeringen, 33 år gammal.
Men det här betyder alltså inte att Mona Sahlin, när hon blivit partiledare, lotsar fram unga partikamrater.
Bland hennes utvalda ”vallokomotiv” är partisekreteraren Ibrahim Baylan yngst med 38 år. Samma skara lyfter partiet också fram på hemsidan inför årets första majfirande. Där får de sällskap av Jan Eliasson, 69, och Margot Wallström 55, och LO-basen Wanja Lundby-Wedin, 57.
Åldersfördelningen skulle inte behöva vara ett problem. Om inte partiet självt hade skapat det, genom kongressbeslutet att 25 procent av politikerna ska vara under 35 år.
Beslutet omfattar visserligen inte vallokomotiven, men enligt kongressdefinitionen kvalificerar sig inget av dem som ung.
Det är svårt att betrakta sammansättningen som något annat än att Socialdemokraterna har ett skriande behov av att markera regeringserfarenhet.
När opinionsinstitutet Novus frågade i mars var det fler som tycker att Moderaterna ”vet hur man sköter Sverige”.
Alltså har sju av Sahlins åtta lokomotiv varit ministrar. ”Jobb och nya möjligheter” är årets första maj-slogan. Men ”vi kan regera” är det egentliga budskapet.
Men inte bara Mona Sahlin satsar på medelålders politiker. SvD kan idag visa att partiets vallistor innebär att det blir färre unga S-politiker i riksdagen, med samma valresultat som för fyra år sedan.
Det är möjligen en effekt av SSU:s kris. Före skandalen för några år sedan med uppblåsta medlemssiffror redovisade ungdomsförbundet 29000 medlemmar.
Vid årsskiftet fanns det 5452 betalande SSU:are.
SSU hävdar nu att trenden har vänt, men att få ungdomar släpps in på valbar plats gör det troligen svårare att rekrytera medlemmar.
En idealist skulle säga att unga politiker eftersträvar inflytande, en cyniker att de vill göra karriär. Båda möjligheterna ser ut att försämras, om inte S gör ett bättre val än 2006.
