V-väljare återvänder till S

Ingen Jonas Sjöstedt-effekt alls. Såg annars ut att bli det så länge S-ledaren hette Håkan Juholt. Då gick besvikna Socialdemokrater på vänsterkanten till V, men efter valet av Stefan Löfven har de återvänt till det S.

–För V gäller det att för sig mera och klart säga ifrån att de vill sitta i en regering om det uppstår ett parlamentariskt läge, det är säkert helt rätt för dem som sympatiserar med V. Men det är definitivt fel för Socialdemokraterna, kommenterar Toivo Sjörén.

Skolan räcker inte för FP

Tappar successivt och är nu ett av riksdagens minsta partier. Har levt högt på sin profilfråga om skolan och fortsätter säkert att dra till sig väljare tack vare den. Men det räcker inte längre.

–Man måste skaffa sig flera profilfrågor, annars uppfattas man som enfrågeparti. Dessutom måste man underhålla skol- och utbildningsfrågorna. Man kan inte köra med betygsfrågan när man fått igenom den. Man måste hitta nya ingångar i skolfrågan för att den ska uppfattas som fräsch, säger Toivo Sjörén.

M har tappat rejält

Har tappat signifikant sedan valet 2010. Har haft opinionssiffror som mest återspeglat vad som händer inom S. M har en svår balansgång framför sig där de små allianspartierna måste få profilera sig samtidigt som de egna opinionssiffrorna inte får sjunka för mycket.

–Förtroendet är stort för regeringen och framför allt Anders Borg då det gäller skötseln av den svenska ekonomin. Men det är bara om det samtidigt är kris i länder runt omkring Sverige som man verkar få bra betalt för det bland väljarna. Det finns nu också en risk att det stora regeringspartiet drabbas av en trötthet när man ska vinna ett tredje val på raken. Man vinner aldrig val på det man gjort utan det man ska göra.

S svänger kraftigt

Ett parti som det svänger väldigt kraftigt om. Den historiskt starka uppgången har nu planat ut efter tre månader med Stefan Löfven. Men 36,7 procents väljarstöd är långt ifrån något rekord. Så sent som 2008 låg man över 40 procent med Mona Sahlin som partiledare och för ett år sedan hade man 34 procent med Håkan Juholt som ledare.

Samtidigt har partiet varit nere i sin värsta vågdal någonsin med runt 24 procent för ett knappt halvår sedan efter alla turer med Juholt. När S går in i samarbete med V finns också en absolut gräns för många väljare.

–S har lagt sig väldigt nära Moderaterna och gjort sig av med flera symbolfrågor som tidigare skrämde iväg Stockholmsväljarna. Det handlar om fastighetsskatten och RUT-avdraget. Nu är faktiskt de rödgröna tack vare Socialdemokraternas uppgång större än alliansen i Stockholm. S har ökat från 14 till 29 procent på bara några månader, säger Toivo Sjörén, chef för Sifos opinionsmätningar.

MP har stor potential

Ett av få partier som gått framåt sedan valet 2010. För några månader sedan hade man ett tvåsiffrigt väljarstöd, nu har man tappat något. Men fortfarande är det en reell konkurrent till Socialdemokraterna i storstäderna och i synnerhet i Stockholm.

–När Socialdemokraterna är försvagat verkar Miljöpartiet ha en stark potential. Man har en överbryggande roll mellan blocken även om nog de flesta uppfattar att de gröna finns inom den rödgröna sfären. Samtidigt vinner de också på att de sticker ut och är annorlunda i flera frågor, säger Toivo Sjörén.

KD fastnar i hbtq-frågor

Ett parti med förlorarstämpel. Har nästan halverats sedan valet för knappt två år sedan. Låg en bra bit över fyraprocentsspärren på senaste valdagen men tappade därefter alla stödröster som räddade dem kvar i riksdagen. Därefter har KD legat under spärren i många mätningar.

Har inte lyckats profilera sin politik utan snarare suddat ut konturerna av den ännu mer. Man fastnar lätt i hbtq-frågor (frågor om sexuell identitet: som rör homo-, bi- och transsexuella och queeridentitet).

–Göran Hägglunds ställning som partiledare hotas inte av falangstriderna, faran är i stället att partiet blir som alla andra. Måste bli mer oppositionell inom alliansen.

SD upp på fjärdeplats

Sett till dagens mätning har SD hållit ställningarna med råge sedan debuten i riksdagen hösten 2010. Men under den perioden har partiet svängt rejält mellan att vara över och under valresultatet.

–Dagens uppgång beror säkert på den uppmärksamhet som SD-ledaren Jimmie Åkesson fick under partiledardebatten förra söndagen. Där finns förstås partiets stora problem att man inte så ofta lyckas komma in i någon debatt och därför inte syns så mycket, säger Toivo Sjörén.

Invandringsfrågan var extremt viktig för dem som röstade på SD när de kom in i riksdagen. Nu är den frågan något mindre viktig för dem som uppger att de stödjer SD.

–Man kan också se att partiet har försökt bredda sin politik, men att de inte lyckas särskilt bra med det, fortsätter Sjörén.

C slits mellan två baser

Maud Olofsson förde inte med sig något lyft för partiet och nya partiledaren Annie Lööf har heller inte gjort någon succé. Snarare har C fortsatt kräftgången och ligger nu farligt nära riksdagsspärren.

–Partiet slits mellan två värderingsbaser, en med landsbygdsanknytning och en med ett Stockholmsperspektiv. Det går inte ihop. Måste hitta ett politiskt utrymme och frågor som skiljer ut dem från Moderaterna utan att man tappar sitt gamla Centerarv, säger Toivo Sjörén.