SvD:s granskning av Centrum mot rasism, CMR, har väckt starka reaktioner. Som en följd av artiklarna träffades på måndagen de ansvariga på Integrationsverket, som betalar bidrag till CMR, för att ”gå igenom läget”. Nästa år ska verket presentera en utvärdering.
CMR har fått 14 miljoner skattekronor på två år men haft liten verksamhet. Avslöjandet om att det finns luft i centrets medlemsregister stärks nu av nya uppgifter.

Ytterligare minst en av centrets medlemsföreningar existerar inte. Föreningen Khaneh Iran upplöstes i våras, enligt ABF Norra Storstockholm som fungerat som para­plyorganisation för Khaneh Iran. Trots detta tar CMR upp föreningen i sitt medlemsregister.
Ett av regeringens krav för att ge bidrag till CMR är att organisationen ska genomsyras av jämställdhet. Men för styrelseledamöterna Fatemeh och Roxana var tiden i CMR fylld av sexistiska kommentarer, tafsanden och sexuella närmanden från en kollega i styrelsen.
- Det började redan på hösten 2003. Han lade armarna om mig och sa: ”Jag gillar mina kvinnor runda”. Han föreslog att vi skulle ha sex och i en rulltrappa tryckte han upp mig och försökte kyssa mig, berättar Fatemeh.
- Han visade sin tunga och sa: ”Jag vill ligga med dig”. När han inte fick som han ville började han förlöjliga och hindra mig i mina uppdrag, säger Roxana.

Den person de pekar ut är förtroendevald socialdemokratisk kommunpolitiker och har suttit i CMR:s styrelse sedan starten 2003.
När anklagelserna om sexuella trakasserier blev kända i våras förnekade han allting. Men på ett styrelsemöte några månader tidigare hade han erkänt vad som hänt och bett kvinnorna om ursäkt. Han accepterade också styrelsens krav att sluta trakassera kvinnorna.
Men när mannens ursäkt skulle protokollföras ångrade han sig. Den högsta ledningen ville heller inte ta i frågan. Ännu mindre att saken skulle läcka ut till allmänheten, som betalar verksamheten i CMR.

Ordförande Stig Wallin, sekreterare Raili Borg och ledamoten Matti Laukkanen ville hålla erkännandet utanför protokollet, men röstades ner.
Stig Wallin vägrade underteckna protokollet. I hans reservation står att protokollet inte bör ”innehålla interndiskussioner som inte gagnar CMR verksamhet”.
- Jag hade tagit upp frågan både med Stig Wallin och kanslichefen Amina Ek tidigare. Men hela tiden försökte de sopa det under mattan, säger Roxana.
CMR ska vara en organisation som driver människorättsfrågor. I regeringens krav på föreningen uttrycks specifikt att centret ska arbeta mot homofobi.
Johanna, som är homosexuell, satt i styrelsen men slutade redan efter ett par månader. Senare skrev hon, enligt SvD:s källor, i ett brev som visades upp på styrelsemötet att s-politikern trakasserat henne sexuellt.
Mannen säger att han är oskyldig till alla anklagelser:
- Det fanns en massa reservationer på protokollet från mötet. Jag har aldrig bett om ursäkt. Jag har inget mer att säga, ring min advokat.

För att ”värna CMR:s rykte” har han valt att inte delta i styrelsemötena sedan årsmötet i år. Men han arbetar fortfarande på som vanligt med sina politiska uppdrag. Han har förtroendeposter i både fullmäktige och nämnd i den kommun han är aktiv i.
Enligt flera av kvinnorna som lämnat CMR är s-politikern inte ensam. Det sexistiska beteendet är regel snarare än undantag.
Maria, som arbetade på centrets kansli, säger att attityden var fylld av härskartekniker. Hon beskriver hur en manlig kollega trakasserade henne:
- Vi hade konferens på Frösundaviks hotell. Han och jag skulle titta på film när han plötsligt kom ut från toaletten i bara kalsongerna och sa: ”Jag vill duscha med dig”. Jag blev chockad och oerhört besvärad.
Maria gick till kansliledningen och berättade vad som hänt. Men någon polisanmälan är ännu inte gjord.

S-politikern är delgiven misstanke om sexuellt ofredande. Kammaråklagare Britt-Marie Hägg­lund, som leder förundersökningen, har inte fattat beslut om åtal.
Gunno Gunnmo, utredare på justitiedepartementet och tidigare länspolismästare, har följt CMR och är övertygad om att sexuella trakasserier förekommit.
- Kvinnor underdriver snarare än överdriver. Oavsett polisutredning måste verksamhetschefen agera eftersom trakasserierna faller under arbetsmiljölagen för psykosocial hälsa, säger han.

Fotnot: Roxana, Fatemeh, Johanna och Maria heter egentligen något annat.