Tre socialdemokrater har öppnat för ett delat partiledarskap i Socialdemokraterna, enligt Aftonbladet. Det rör sig om Lilly Bäcklund, ordförande för S i Västerbotten, Johan Andersson, som leder S i Östergötland, plus ytteligare ett toppnamn i partiet som är anonymnt.

– Jag vill inte stänga dörren till ett sådant tankesätt. Det skulle kanske få flera att säga ja, säger Bäcklund till Aftonbladet.

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap och medlem i Sveriges kristna socialdemokrater är en ivrare av den modellen.

– Jag ser flera fördelar. Det är svårt för en person att uppfylla alla kriterier och kvalifikationer som ställs på en ny partiledare. Det ska vara en person som förmår samla partiet, som är slagkraftig i media, som kan leda förnyelsearbetet och det tunga oppositionsarbetet, säger han till SvD.se.

Han tror också att ett tudelat ledarskap skulle hjälpa till att förnya Socialdemokraternas organisation, som Mona Sahlin själv kallat för ”mossig”.

– Organisationen är sluten och hierarkisk och byggdes efter industrisamhällets krav. I dag har vi ett helt annat samhälle som ställer krav på en inkluderande och öppen partiapparat, säger Ulf Bjereld.

Hans statsvetarkollega Jenny Madestam, som har forskat om partiledarideal, håller inte med om att S skulle tjäna på att ha två personer som styr.

– Det är ett parti som har en kultur av starka ledare. Dessutom är S ett ganska splittrat parti. Om man till exempel tänker att de skulle ta en ledare från högerfalangen och en från vänster finns det en uppenbar risk för konflikter, säger Madestam.

Hon tror hellre på ett scenario med en partiledare och en vice partiledare.

– Om de hittar en partiledare utanför riksdagen kan man tänka sig en vice ledare som är gruppledare i riksdagen, säger Madestam.

Enligt henne har socialdemokraterna ett paradoxalt förhållningssätt till ledarskap – å ena sidan vill man ha ultrademokrati på samma sätt som Miljöpartiet, samtidigt som man vill ha en stark ledare som pekar med hela handen.

– Persson var en stark ledare, och då vill de inte ha det. Sen fick de en mer lyssnade ledare med Sahlin, och då var inte heller det bra. Det här är ett problem för S, säger Madestam.

Ett argument som lyfts fram för delat ledarskap är att det skulle minska personfixeringen. Men Madestam tror inte att det skulle hjälpa.

– Se på MP-språkröret Maria Wetterstrand, det råder en stor personfixering kring henne trots att hon delar sin post med Peter Eriksson.

Också Bjereld ser nackdelar. Det kan bli otydligt vem som bestämmer, det är viktigt att personkemin stämmer mellan de två personerna, och det finns en risk att det blir en otydlighet i budskapet, säger han.

– Det finns också en risk att medielogiken fokuserar på oenigheter och konflikter. En annan fara är att den klassiska maktspänningen inom socialdemokratin, den mellan riksdagsgruppen och partiet, kan förstärkas om det blir en person från varje grupp.

Han är försiktig med att nämna namn, men har ändå ett förslag.

– Säg att exempelvis Sven-Erik Österberg, som sitter i riksdagen och är ”tung” och traditionell, skulle dela ledarskapet med en lite yngre förnyare, helst en kvinna. Säg Veronica Palm.

Den förre SSU-basen Ardalan Shekarabi leder den kriskommission som ska utreda Socialdemokraternas dåliga valresultat. Frågan om delat partiledarskap står inte på kommissionens agenda.

– Det är inte riktigt vårt uppdrag och vi har inte fått några signaler om att det är en stor fråga inom socialdemokratin. För oss fungerar det bra med en partiordförande och en partisekreterare.

Shekarabi säger att han personligen inte heller tycker att två partiledare i stället för en skulle vara en bra idé.

– Jag är inget stort fan av den modellen, jag tror att det leder till ett otydligt ledarskap.

Miljöpartiets partisekreterare Agneta Börjesson representerar ett parti där man alltid haft delat ledarskap i form av två språkrör. Hon tror att Socialdemokraterna kunde vinna på en sådan modell.

– Jag tror att den här formen är oerhört positiv, för man har alltid ett bollplank och det finns alltid någon som kan träda in när det blir för mycket för en person. Men samtidigt krävs mycket av ledarna, de måste hålla ihop, prata ihop sig och kan inte peka med hela handen, säger Börjesson.