Socialdemokraterna och miljöpartiet vill efter valet 2010 bilda en rödgrön regering. Om vänsterpartiet är välkommet är fortfarande en öppen fråga. Nästa vecka träffas de ekonomiskpolitiska talespersonerna på nytt för att diskutera partiets omtvistade syn på budgettak och överskottsmål.

– Jag har gott hopp, sade s-ledaren Mona Sahlin nyligen till TT.

Samtidigt har s och mp påbörjat sitt ”samarbete för framtiden”. Mona Sahlin och språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand har inlett en tågturné, och fem arbetsgrupper ska få i uppdrag att forma en gemensam politik inför nästa val. Men enligt vad SvD erfar läggs det arbetet nu på is tills det är bestämt om vänsterpartiet ska ingå i en eventuell koalitionsregering eller inte. S-ledaren uppges ha klargjort att hon tills vidare ”fryser” tillsättandet av arbetsgrupper.

V-ledaren Lars Ohly vill inte kommentera de samtal han och Mona Sahlin fört på tu man hand, men hans principiella inställning är tydlig.

– Jag förutsätter att inga arbetsgrupper tillsätts nu, för vi är överens om att vi inte ska ha ett samarbete i olika hastigheter.

Den inplanerade resan till Luleå får emellertid klartecken av Lars Ohly:

– Då är jag i Kurdistan.

Mona Sahlin låter hälsa att hon inte uttalar sig om ”förtroendefulla samtal mellan två individer”. Peter Eriksson förnekar dock att s och mp har tagit en paus.

– Det har inte tagits något som helst beslut om att lägga någonting på is, utan tvärtom så har vi diskuterat frågan och bestämt oss för att fortsätta precis som planerat.

Däremot är det tänkbart att arbetsgrupperna inte hinner tillsättas i november, som det var tänkt, säger han. Men det har en naturlig förklaring:

– Det tar en hel del tid med direktiven, vilka områden det ska vara, och att utse folk.

Hittills har förhandlingarna med v om de ekonomiska regelverken gått trögt, enligt Peter Eriksson.

– De verkar inte ha ändrat sig i någon större utsträckning.

Men Lars Ohly är hoppfull, och hoppas kunna ge ett besked ”så snabbt som möjligt”.

– Ju längre tiden går, desto sämre för oppositionen och desto bättre för regeringspartierna.